Nyhet

Konkurrerande kollektivavtal AD 2022 nr 12

31 maj 2022 Rättsfall

Ett bolag (Bolaget) var bundet av två konkurrerande kollektivavtal, vilka tecknats vid olika tidpunkter. Båda kollektivavtalen innehöll bestämmelser enligt vilka Bolaget var skyldigt att på förhand informera arbetstagare om längden och förläggningen av raster, på ett med hänsyn till arbetsförhållandena tillfredställande sätt och så noga som omständigheterna medger. Bolaget hade under en tid underlåtit att på förhand meddela anställda om längden och förläggningen av deras raster. Tvisten i arbetsdomstolen (AD) gällde huruvida denna underlåtenhet innebar ett brott mot det senare tecknade kollektivavtalet och om det kollektivavtalsbärande fackförbundet därmed hade rätt till allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott.

Vinges kommentar

Domen tar upp frågan om hur arbetsgivare ska agera när de är parallellt bundna av två konkurrerande kollektivavtal. AD hänvisar flertalet gånger till resonemang som förts i framförallt två tidigare rättsfall från AD, ett från 1974 och ett från 2020. Mot bakgrund av att AD grundar sin slutsats på tidigare praxis får det anses stärka ADs förhållningssätt till hur arbetsgivare ska agera när de är bundna av konkurrerande kollektivavtal. AD skiljer i denna del på bestämmelser som avser anställningsvillkor och bestämmelser som avser organisationsvillkor. I denna del kvarstår utmaningen att avgöra om ett kollektivavtalsvillkor är ett anställningsvillkor eller inte, vilket AD inte analyserar närmare.

Bakgrund

I AD var det ostridigt att Bolaget vid ett flertal tillfällen under 2020 underlåtit att i förväg meddela anställda om längden och förläggningen av raster. Arbetstagarna i fråga arbetade bland annat med att lasta containrar av och på fartyg, med hjälp av lyftkranar, truckar och andra verktyg. Efter förhandling med de kollektivavtalsbärande fackförbunden kompenserade Bolaget de drabbade arbetstagarna genom att återbetala de löneavdrag som gjorts för rasterna, samt betalade allmänt skadestånd till fackförbundet som var part i det först tecknade kollektivavtalet. Däremot betalade Bolaget inget allmänt skadestånd till det fackförbund som var part i det senare träffade kollektivavtalet. Det fackförbundet i det senare tecknade kollektivavtalet menade att Bolaget var skyldigt att betala dem allmänt skadestånd på grund av kollektivavtalsbrott. Bolaget menade i sin tur att Bolaget inte var skyldiga att tillämpa bestämmelsen i det senare tecknade kollektivavtalet mot bakgrund av principen om att vid konkurrerande kollektivavtal ska bestämmelser i det först tecknade kollektivavtalet tillämpas. I AD var det ostridigt att det ena kollektivavtalet träffats vid ett senare tillfälle och fackförbundet i det senare tecknade kollektivavtalet var medvetet om att Bolaget redan var bundet av ett annat kollektivavtal.

Arbetsdomstolens bedömning

AD hänvisade till tidigare praxis där det fastslagits att när det kommer till anställningsvillkor måste konkurrerande kollektivavtal dels kunna tillämpas parallellt för att det ska föreligga någon skyldighet för arbetsgivaren att tillämpa anställningsvillkoret i det senare tecknade kollektivavtalet, och dels får det inte medföra en betydande olägenhet att tillämpa bestämmelserna i båda kollektivavtalen. När det däremot rör sig om andra bestämmelser än anställningsvillkor (s.k. organisationsvillkor), t.ex. bestämmelser som inte direkt avser rättsförhållandet mellan arbetsgivaren och den anställde hänvisade AD till tidigare domar enligt vilka arbetsgivaren inte behöver tillämpa bestämmelsen i det senare tecknade kollektivavtalet om det inte går att göra utan att arbetsgivaren bryter mot det första tecknade kollektivavtalet. I förhållande till detta hänvisade AD till ett rättsfall från 2020, mellan samma parter som i förevarande fall, där AD, utan att ta ställning till huruvida kollektivavtalsbestämmelsen i det fallet var ett anställningsvillkor, funnit att arbetsgivaren inte behövde tillämpa kollektivavtalsbestämmelsen gentemot fackförbundet i det senare tecknade kollektivavtalet. AD hade i domen från 2020 konstaterat att det skulle medföra betydande olägenheter för arbetsgivaren att tillämpa kollektivavtalsbestämmelserna parallellt. Mot bakgrund av denna dom menade AD i förevarande fall att en prövning alltid måste göras i varje enskilt fall, oavsett om bestämmelsen i fråga anses vara ett anställningsvillkor eller inte, huruvida det skulle bryta mot det första kollektivavtalet att tillämpa bestämmelsen i det senare tecknade kollektivavtalet eller om det skulle medföra en betydande olägenhet.

I förevarande fall konstaterade AD att bestämmelsen i det senare tecknade kollektivavtalet var formulerad på sådant sätt att Bolaget kunde uppfylla sin skyldighet genom att i förväg informera samtliga arbetstagare, även de som omfattades av det senare tecknade kollektivavtalet, om arbetstagarnas raster. Mot denna bakgrund fann AD att kollektivavtalen var samordnade på sådant sätt att de inte kunde anses vara konkurrerande med varandra och det medförde inte någon betydande olägenhet för Bolaget att tillhandahålla informationen i fråga till samtliga arbetstagare och fackförbund.

Mot denna bakgrund fann AD att Bolaget varit skyldigt att tillämpa bestämmelsen om att i förväg ange längden och förläggningen av raster även gentemot de arbetstagare som omfattades av det senare tecknade kollektivavtalet. Eftersom Bolaget underlåtit att tillhandahålla sådan information konstaterade AD att Bolaget brutit även mot det senare tecknade kollektivavtalet och Bolaget dömdes därför att betala skadestånd à 50 000 kronor till det senare tecknade kollektivavtalets fackförbund.

Skiljaktiga meningar

Två ledamöter var skiljaktiga i AD och menade att konsekvenserna av den dom från 2020 som AD hänvisade till inte var vad majoriteten sagt i förevarande fall. De två ledamöterna menade att bedömningen i det målet skedde med utgångspunkten att det omtvistade avtalsvillkoret inte kunde klassificeras och att AD inte tog tagit ställning till huruvida bestämmelsen i fråga var ett anställningsvillkor eller organisationsvillkor. I förevarande fall ansåg de två ledamöterna att det däremot var ostridigt att det rörde sig om ett anställningsvillkor och det skulle därför inte göras någon bedömning avseende huruvida bestämmelserna i de två kollektivavtalen kunde tillämpas parallellt, utan talan som väckts av det senare tecknade kollektivavtalets fackförbund skulle avslås.

Gränsdragningen mellan tjänstemän och arbetare AD 2022 nr 23

Inom svensk lagstiftning delas inte arbetstagare in i kategorier av arbetare och tjänstemän. Det är arbetsmarknadens parter som genom kollektivavtal delar in och reglerar kategorierna av arbetstagare. I förevarande dom fick Arbetsdomstolen bedöma huruvida en grupp arbetstagare, ”säkerhetsexperter”, skulle omfattas av arbetaravtalet eller tjänstemannaavtalet. Domen ger vägledning i bedömningen av gränsdragningsproblematiken mellan tjänstemän och arbetare.
30 november 2022 Rättsfall

Foodora-bud – anställd eller bemanningsanställd? AD 2022 nr 45

Rättsfallet handlar om huruvida ett mopedbud som utförde arbete för Foodora och tidigare haft en visstidsanställning hos budföretaget, ska anses som anställd hos Foodora eller behovsanställd hos ett bemanningsföretag och därmed uthyrd till Foodora. Arbetsdomstolen ansåg att mopedbudet inte var anställd av Foodora utan av ett bolag, Pay Salary, som Arbetsdomstolen betraktar som ett bemanningsbolag.
30 november 2022 Rättsfall

Uppsägning av arbetstagare med funktionsnedsättning var sakligt grundad och inte diskriminerande AD 2022 nr 34

En arbetstagare med multipel skleros (MS) har sagts upp eftersom arbetsgivaren ansåg att hon, på grund av sitt sjukdomstillstånd, saknade stadigvarande arbetsförmåga av betydelse för verksamheten. Arbetstagaren hävdade att uppsägningen skulle ogiltigförklaras eftersom arbetsgivaren dels inte hade uppfyllt sitt rehabiliterings- och anpassningsansvar. Dels för att hon blivit diskriminerad på grund av sin funktionsnedsättning.
25 oktober 2022 Rättsfall