Nyhet

Drogtester i arbetslivet – arbetsdomstolen bekräftar att salivtest kan ligga till grund för avskedande

Arbetsdomstolen har i AD 2026 nr 21 prövat om en lagermedarbetare som testade positivt för amfetamin i ett slumpmässigt salivtest kunde avskedas. Domstolen fastställde att salivtest är en tillräckligt tillförlitlig metod. Det slogs också fast att narkotikapåverkan vid arbetsuppgifter som det är påtagligt farligt, eller olagligt, att utföra under sådan påverkan typiskt sett innebär att arbetstagaren på ett grovt sätt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.

Sammanfattning

  • Bakgrund. Arbetstagaren var anställd som lagermedarbetare och arbetade huvudsakligen med truckkörning, hämtning av pallar och varuplockning. Arbetsmiljön präglades av högt tempo, tunga lyft på hög höjd och ett stort antal truckar på en begränsad yta – en miljö som ställde stora krav på uppmärksamhet och säkerhet. Arbetsgivaren hade en alkohol- och drogpolicy som innebar att det var förbjudet att vara påverkad av eller hantera alkohol och droger på arbetsplatsen. Av bolagets lokala trucksäkerhetsbestämmelser framgick att det vid framförande av truck var absolut förbjudet att vara påverkad av alkohol, droger eller mediciner som inte var förenliga med säker truckkörning.

    Vid det aktuella testtillfället var det fråga om ett slumpmässigt drogtest. Arbetsgivaren hade anlitat ett externt företag för att genomföra testet och analyserna utfördes av ett Swedac-ackrediterat laboratorium. Provet som lämnades var ett salivprov, där både ett A-prov och ett B-prov togs. Provtagaren som var på plats bedömde att allt gick korrekt till och provrören plomberades i arbetstagarens närvaro. A-provet analyserades och visade positivt för amfetamin, om än i en låg koncentration. Arbetstagaren uppgav att han inte hade tagit några droger, men avskedades så småningom på grund av det positiva testresultatet.

  • Parternas ståndpunkter. Arbetstagarens fackförbund menade att avskedet saknade laglig grund och framförde en rad invändningar mot drogtestets tillförlitlighet, bland annat att salivtest är en mindre tillförlitlig metod än blod- eller urintest, att spårbarhetsdokumentationen var bristfällig och att arbetstagaren inte hade erbjudits analys av B-provet före avskedandet. Förbundet ansåg vidare att den uppmätta koncentrationen av amfetamin var så låg att den inte innebar någon faktisk påverkan eller säkerhetsrisk. Arbetsgivarparterna invände att testmetoden var allmänt accepterad, att etablerade riktlinjer hade följts och att förekomsten av amfetamin i kroppen i sig innebar en viss grad av påverkan.
     
  • Domskäl och utfall. Arbetsdomstolen konstaterade att drogtester i saliv är en tillräckligt beprövad metod som ensam kan visa intag av amfetamin. Ingen av de invändningar som förbundet hade framfört ansågs påverka testresultatets tillförlitlighet. Vad gällde B-provet noterade domstolen att arbetstagaren vid flera tillfällen under domstolsprocessen hade erbjudits att få provet analyserat med vägrat detta och att den uteblivna analysen av B-provet inte påverkade tillförlitligheten av A-provet.

    Domstolen slog också fast att när en arbetstagare har arbetsuppgifter som det är påtagligt farligt, eller olagligt, att utföra under påverkan av narkotika och det visas att arbetstagaren har narkotika i kroppen på arbetsplatsen, innebär detta i normalfallet att arbetstagaren har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren på ett grovt sätt. Detta gäller oavsett den uppmätta koncentrationen. Avskedandet var därmed lagligen grundat. 

 

Kommentar

Genom domen bekräftar arbetsdomstolen att salivtest är en godtagbar metod för att påvisa narkotikabruk i arbetslivet, förutsatt att vedertagna riktlinjer följs. Vidare klargör domstolen att graden av faktisk påverkan saknar betydelse när narkotika påvisas i kroppen hos en arbetstagare med arbetsuppgifter som det är farligt, eller olagligt, att utföra under narkotikapåverkan. Arbetstagaren har en skyldighet att avstå från narkotikabruk på ett sådant sätt att inget narkotiskt ämne finns kvar i kroppen under arbetstid. Domen tydliggör också att beviskravet vid påstått narkotikabruk i arbetslivet visserligen är högt – ställt bortom rimligt tvivel – men att ett tillförlitligt positivt provresultat i praktiken är ett mycket starkt bevis som arbetstagaren måste lämna en rimlig förklaring till för att det ska ifrågasättas.
Avslutningsvis ett sammanfattande medskick till arbetsgivare som avser utföra drogtester på arbetsplatsen: Säkerställ att eventuella policyer kring droger är tydliga samt att det testförfarande som väljs följer erkända riktlinjer och är noggrant dokumenterat.