Avskedande av civilanställd vid Polismyndigheten som dömts för grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik ogiltigförklararades

Sammanfattning

• Bakgrund. Arbetstagaren var civilanställd handläggare hos Polismyndigheten utan polisiära befogenheter eller myndighetsutövande arbetsuppgifter. Arbetstagaren dömdes i tingsrätten för grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik efter att på fritiden ha kört bil kraftigt alkoholpåverkad. Under bilfärden körde arbetstagaren även mot rött ljus och mot färdriktningen vilket ledde till en bilkrock. I anslutning till brottet gjorde arbetstagaren även uttalanden till ett vittne och till den ingripande polispatrullen om att han arbetade på Polismyndigheten.
  
  
• Parternas ståndpunkter. Polismyndigheten gjorde gällande att arbetstagaren genom brottsligheten och de uttalanden han gjorde i samband med ingripandet visat sig uppenbart olämplig att ha anställning hos Polismyndigheten, samt att uttalandena dels riskerade att skada allmänhetens förtroende för Polismyndigheten, dels innebar risk för otillbörlig påverkan av polis i tjänsteutövning. Arbetstagarens fackförbund invände att arbetstagaren inte var uppenbart olämplig att ha anställning hos Polismyndigheten, särskilt eftersom brottsligheten hade sin grund i ett då pågående alkoholberoende av sjukdomskaraktär.
  
  
• Domskäl och utfall. Arbetsdomstolen konstaterade att brottsligheten i och för sig var allvarlig, men att den begicks utanför anställningen och med fog kunde betraktas som en engångsföreteelse som hade samband med ett alkoholberoende av sjukdomskaraktär, att arbetstagaren medverkat till rehabiliteringsåtgärder samt att det inte kan ställas samma höga krav på oförvitlighet på en civilanställd handläggare utan polisiära befogenheter eller myndighetsutövande arbetsuppgifter som på en polis. Arbetstagarens uttalanden ansågs visserligen klart olämpliga, men risken för skada på Polismyndighetens anseende respektive för otillbörlig påverkan av polis i tjänsten bedömdes som begränsad. Domstolen fann därmed att arbetstagaren inte kunde anses vara uppenbart olämplig för anställningen och ogiltigförklarade avskedandet. Vidare fann domstolen att staten inte visat att det funnits sakliga skäl för uppsägning, särskilt med hänsyn till att Polismyndigheten inte hade vidtagit några mindre ingripande åtgärder före avskedandet.

Kommentar

Vid arbetstagares brottslighet är utgångspunkten att brott som begås i tjänsten typiskt sett utgör ett grovt åsidosättande av anställningsavtalet, särskilt om brottet riktas mot arbetsgivaren (exempelvis stöld eller förskingring). För brott begångna på fritiden krävs däremot i regel en tydlig koppling till anställningen och att brottet allvarligt skadar arbetsgivarens förtroende för arbetstagaren. I domen görs exempelvis en distinktion mellan poliser å ena sidan och civilanställda utan polisiära befogenheter eller myndighetsutövande arbetsuppgifter å andra sidan, där kraven på ”redbarhet” inte är lika höga för de senare. Således bör bland annat eventuella förtroendekrav som gäller för arbetstagarens befattning beaktas i bedömningen huruvida brottsligheten kan anses innebära ett åsidosättande av anställningsavtalet.

Vidare kan noteras att brottslighet som begås vid enstaka tillfälle och har samband med ett alkoholberoende av sjukdomskaraktär, där arbetstagaren dessutom medverkat till och fullföljt rehabilitering, kan komma att betraktas som en engångsföreteelse snarare än som uttryck för ett mer allmänt brottsligt eller förtroendeskadligt beteende.

Vid påträffad brottslighet hos en arbetstagare bör arbetsgivaren göra en helhetsbedömning av samtliga relevanta omständigheter innan arbetsgivaren bestämmer vilken åtgärd (om någon) som ska vidtas gentemot arbetstagaren. I bedömningen bör bland annat beaktas brottets art, om det begåtts i eller utanför tjänsten, eventuellt uppsåt, de förtroendekrav och arbetsuppgifter som gäller för arbetstagarens befattning, samt eventuella förmildrande omständigheter (exempelvis om brottet har samband med sjukdom och arbetstagarens rehabiliteringsvilja).