Arbetsdomstolen har i AD 2026 nr 19 prövat om ett försäkringsbolag haft laga grund att avskeda, eller åtminstone sakliga skäl att säga upp, en arbetstagare som hade gjort otillåtna slagningar i bolagets kundhanteringssystem. Målet berörde även om arbetstagarens privatekonomiska situation kunde utgöra sakliga skäl för uppsägning. Arbetsdomstolen fastslog att bolaget varken hade laga grund för avskedande eller sakliga skäl för uppsägning.
Sammanfattning
- Bakgrund. Arbetstagaren, som var anställd av ett försäkringsbolag, hade gjort diverse slagningar i bolagets kundhanteringssystem avseende sin före detta partner och dennes nya partner. Tvisten gällde om slagningarna var otillåtna och om bolaget därför hade laga grund för avskedande, alternativt sakliga skäl för uppsägning. Tvisten omfattade även frågan om den anställdas privatekonomiska situation kunde utgöra sakliga skäl för uppsägning.
- Parternas ståndpunkter. Bolaget gjorde gällande att arbetstagaren genom de otillåtna slagningarna hade brutit mot lojalitetsplikten och sekretessåtagandet i anställningsavtalet, samt genom agerandet gjort sig skyldig till dataintrång enligt brottsbalken. Bolaget menade att detta sammantaget utgjorde ett så pass grovt åsidosättande av arbetstagarens åligganden gentemot bolaget att anställningen skulle upphöra, i första hand genom avskedande och i andra hand genom uppsägning. Bolaget åberopade även den anställdes privatekonomiska situation som sakliga skäl för uppsägning. Arbetstagaren bestred att det fanns grund för avskedande eller sakliga skäl för uppsägning.
- Domskäl och utfall. Arbetsdomstolen konstaterade att slagningarna i och för sig var otillåtna, att arbetstagaren brutit mot sekretessåtagandet i anställningsavtalet och att agerandet i sig uppfyllde rekvisiten för en brottslig gärning. Domstolen konstaterade vidare att det måste riktas allvarlig kritik mot arbetstagaren på grund av dennes agerande. Domstolen gjorde därefter en samlad bedömning av hur allvarligt brottet mot anställningsavtalet var. Med hänsyn till bland annat att syftet med agerandet var av privat karaktär, då arbetstagaren sökte efter kontaktuppgifter till sin före detta partner för att deras gemensamma barn skulle kunna komma i kontakt med sin pappa, och att och att det var fråga om en engångsföreteelse ansåg domstolen att det inte fanns laglig grund för avskedande. Arbetsdomstolen fann inte heller att de otillåtna slagningarna eller den anställdas privatekonomiska situation, sedda var för sig eller tillsammans, utgjorde sakliga skäl för uppsägning.
Kommentar
Domen visar att otillåtna slagningar i arbetsgivarens interna system kan innebära ett allvarligt åsidosättande av anställningsavtalet, men att bedömningen måste göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. I bedömningen är viktigt att beakta dels arbetstagarens syfte med agerandet, dels om agerandet skett vid enstaka eller upprepande tillfällen. Domen påvisar också att en arbetstagares privatekonomiska situation inte utan vidare kan läggas till grund för uppsägning. I det aktuella fallet hade arbetstagarens tjänst inget författningsreglerat krav på ekonomisk skötsamhet, och det saknades även stöd i utredningen för att arbetstagaren skulle ha gjort något generellt vandelsåtagande eller åtagit sig att särskilt informera bolaget om sin privatekonomi. Privatekonomin utgjorde därmed inte, varken ensam eller i kombination med ett klandervärt agerande i form av de otillåtna slagningarna, sakliga skäl för uppsägning.
Ett praktiskt medskick till arbetsgivare är därför att säkerställa att det finns tydliga interna riktlinjer och regler för åtkomst till exempelvis kund- och personuppgifter, men också att en noggrann bedömning görs innan beslut om avskedande eller uppsägning fattas i liknande situationer som denna.
