Nyhet

Vägledande dom om det straffrättsliga beställaransvaret för cabotagetransport

7 maj 2021

Beställning av en vägtransport från en av de stora speditörerna i Sverige har ansetts vara förenlig med villkoren för lagliga cabotagetransporter genom ett avgörande från Hovrätten över Skåne och Blekinge. Hovrätten ändrar därmed tingsrättens dom och friar från brott mot beställaransvaret. Den centrala frågan i målet var hur antalet cabotagetransporter skulle beräknas.

En cabotagetransport är en godstransport som tillfälligt får utföras av en utländsk transportör med gemenskapstillstånd inom Sveriges gränser utan ett svenskt yrkestrafiktillstånd. Bestämmelser om cabotagetransporter finns i artikel 2 och 8 i förordning (EG) nr 1072/2009 (nedan kallad godsförordningen). Straffbestämmelsen om ansvar för den som beställt en cabotagetransport som utförts i strid med godsförordningen finns i 6 a § förordningen (1998:786) om internationella vägtransporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

 

Åklagarens talan mot speditören hade sin grund i påståendet att den utländska transportören hade utfört godstransporter i strid med villkor i godsförordningen som anger att det högsta tillåtna antalet cabotagetransporter är tre stycken. I fallet var det fråga om transport med ett lastningsställe och åtta lossningsställen, enligt åtta fraktsedlar med lika många avsändare som mottagare. Enligt åklagaren skulle detta innebära åtta cabotagetransporter.

 

Hovrätten behandlade den principiellt viktiga frågan om transporten, för det fall den hade utförts, skulle bedömas som en laglig cabotagetransport eller överstiga det tillåtna antalet om tre transporter. En central fråga i detta avseende var hur många lastnings- och lossningsställen en och samma cabotagetransport kan omfatta.

 

Domstolen slår inledningsvis fast att godsförordningen inte innehåller någon anvisning för hur många lastnings- och lossningsställen en och samma cabotagetransport kan omfatta och inte heller vilken betydelse antalet avsändare eller uppdragsgivare har i det avseendet. Domstolen noterar också att Sverige inte heller har utfärdat några tillämpningsföreskrifter i syfte att klargöra innebörden av begreppet cabotagetransport i sådant avseende.

 

Domstolen konstaterar vidare att prövningen av om den utländska transportören brutit mot artikel 8.2 i godsförordningen genom att utföra fler än tre cabotagetransporter därmed faller helt tillbaka på vilken innebörd denna artikel kan ges i frågan om vad som utgör en cabotagetransport. Domstolen kommer därefter fram till att, i ett fall som det aktuella med ett lastningsställe och flera lossningsställen, ordalydelsen i artikeln ger stöd för att förfarandet är att bedöma som endast en cabotagetransport.

 

Domstolen avslutar också med att framhålla att, i avsaknad av tillämpningsföreskrifter, det skulle strida mot kravet på att straffbestämmelser ska vara tydliga för att kunna läggas till grund för ett straffrättsligt ansvar, om svenska domstolar ändå skulle tolka artikeln på ett sätt att det anges en bortre gräns för hur många lossningsställen som kan accepteras inom ramen för en enstaka cabotagetransport. Det skulle därför enligt domstolen strida mot legalitetsprincipen att anse att fler än tre transporter var i färd att utföras i detta fall.

 

Till saken hörde också att transporten i den aktuella situationen hade påbörjats men inte nått sin slutdestination när vägkontrollen utfördes. Eftersom straffansvaret enligt bestämmelsens ordalydelse förutsätter att transporten i fråga ”har utförts” i strid med artikel 8 i godsförordningen uppkom därför också fråga om detta rekvisit var uppfyllt i den aktuella situationen.

 

Hovrätten slår fast att vid tolkningen av straffbestämmelser motiverar den straffrättsliga legalitetsprincipen en försiktig hållning, med innebörden att en klar restriktivitet måste iakttas med extensiva tolkningar. Domstolen konstaterar vidare att det framgår med tydlighet av straffbestämmelsen att tidpunkten för fullbordan av beställarens brott är när transporten har utförts. Det måste därför enligt domstolen anses strida mot straffbestämmelsens ordalydelse att tolka det så att även pågående transporter avses. En transport måste enligt domstolen anse omfatta hela förfarandet från lastning till och med lossning av godset. Eftersom lossning inte hade skett i detta fall och beställaransvaret inte är straffbelagt på försöksstadiet ogillades åklagarens talan också på den grunden att någon cabotagetransport inte hade utförts.

 

Slutsatsen blev att domstolen ansåg att transporten under alla omständigheter hade varit förenlig med villkoren för lagliga cabotagetransporter enligt godsförordningen. Det förelåg därför inte någon otillåten gärning och talan mot speditören ogillades. 

 

 

Speditören företräddes i hovrätten av Jerker Kjellander och Ninos Aho vid Advokatfirman Vinge.

Vinge slår upp portarna till IP@Vinge

Den 6 december bjuder vi in till IP@Vinge, en förmiddag i immaterialrättens tecken som samlar några av Sveriges främsta experter på IP-området. Tillsammans med inbjudna gäster diskuterar vi ett antal högaktuella IP-frågor under ledning av jur. dr Ulrika Wennersten.
22 oktober 2021

”Du lär dig mycket nytt som inte tas upp på juristutbildningen”

Arthur Kinski var sommarnotarie på Vinges Stockholmskontor sommaren 2021. Här berättar han om sin upplevelse av programmet och ger tips till dig som ska söka till nästa år.
18 oktober 2021

Vinge får uppdrag av International Comparative Legal Guides avseende sanktioner

Vinges specialister inom sanktioner har fått i uppdrag av International Comparative Legal Guides (ICLG) att skapa guidens avsnitt avseende svensk lagstiftning på sanktionsområdet.
15 oktober 2021