EU inför olika krisåtgärder på energimarknaden genom en ny förordning med syfte att sänka energipriserna. De tillfälliga åtgärderna syftar bland annat till att minska Rysslands påverkan på den europeiska energimarknaden. Förordningen föreskriver bland annat att medlemsstaterna ska vara skyldiga att minska elförbrukningen med minst 5 % under vissa tider på dygnet, samt att råolje-, naturgas-, kol- och raffinaderisektorerna åläggs att betala solidaritetsbidrag.
Sedan Rysslands invasion av Ukraina har situationen på energimarknaden försämrats avsevärt genom stigande elpriser, då Ryssland har stoppat gasleveranser till EU, vilket har ytterligare påverkat det redan strama läge som EU:s energimarknad befunnit sig i efter Covid-19 pandemin. Europeiska kommissionen vidtog en rad åtgärder i den verktygslåda för energipriser som antogs i oktober 2021, och som sedermera utvidgades våren 2022 genom antagandet av kortsiktiga interventioner på energimarknaden och långsiktiga förbättringar av elmarknadens utformning samt REPowerEU-Planen.
EU har nu enats om ännu kraftigare åtgärder för att stabilisera den allvarliga obalans som råder mellan utbud och efterfrågan på energi. De nya åtgärderna föreskrivs i en förordning om nödåtgärder för att hantera höga energipriser, som är direkt tillämplig i alla medlemsstater. De tillfälliga och mycket långtgående krisinterventionerna, som baseras på en nödbestämmelse i artikel 122.1 i fördraget om europeiska unionens funktionssätt (FEUF), förväntas generera medlemsstaterna 117 miljarder euro i insamlade intäkter som ska omfördelas till elkonsumenterna.
Förordningen föreskriver en skyldighet för medlemsstaterna att vidta åtgärder för att minska elförbrukningen med minst 5 % under vissa högpristimmar. Dessa högpristimmar ska fastställas av medlemsländerna själva och ska motsvara totalt minst 10 % av alla timmar i perioden mellan 1 december 2022 och 31 mars 2023.
Medlemsstaterna ska vidare sträva efter att minska den totala efterfrågan på el med minst 10 %.
Medlemsstaterna är själva ansvariga för att välja de åtgärder som är lämpligast för att uppnå den minskade elförbrukningen. Åtgärderna ska vara klart definierade, transparenta, icke-diskriminerande och kontrollerbara.
Förordningen fastställer vidare ett intäktstak för inframarginella elproducenter, dvs. elproducenter som använder teknik som genererar lägre kostnader och stora intäkter (såsom förnybar energi, kärnkraft och brunkol). Intäktstaket kommer fastställas till 180 euro/MWh. Överskottet från intäktstaket ska gå till att sänka konsumenternas elräkningar. Det ges ett visst utrymme för medlemsstaterna att vara flexibla vid tillämpning av reglerna om intäktstaket. Medlemsstaterna kan till exempel fastställa ett högre intäktstak och göra åtskillnad mellan olika tekniker där vind- vatten- och kärnkraft förmodligen kommer vara i blickfånget. Enligt rådet är intäktstaket utformat så att det ska bevara operatörers lönsamhet och inte hindra investeringar i förnybar energi.
Ett föreslaget intäktstak på gas inkluderades slutligen inte i förordningen, då medlemsstaterna inte lyckades nå en överenskommelse om hur ett sådant intäktstak skulle utformas. Denna fråga förväntas dock vara nästa steg i EU:s åtgärdsplan.
Förordningen föreskriver en skyldighet för verksamheter inom råolje-, naturgas-, kol- och raffinaderisektorerna att bidra till lindringen av energikrisen genom ett så kallat solidaritetsbidrag. Medlemsstater ska därför kunna ta ut ett solidaritetsbidrag på de verksamheter som har en skattepliktig vinst under taxeringsåret 2022 och/eller 2023 som överstiger 20 % av den genomsnittliga vinsten från de fyra taxeringsår som började år 2018. Solidaritetsbidraget ska uppgå till minst 33 % av den på detta sätt beräknade skattebasen. Solidaritetsbidraget ska tillämpas i tillägg till vanliga nationella skatter och avgifter. Bidraget ska gå till staten och sedan omfördelas till hushåll och företag för att mildra effekterna av de höga elpriserna för slutkunderna.
Medlemsstaterna kommer under vissa förutsättningar kunna tillfälligt fastställa ett pris för elleveranser som understiger kostnaderna.
Det är medlemsstaterna som utser vilka statliga myndigheter och tillsynsmyndigheter som är behöriga att övervaka genomförandet av de nya reglerna. Medlemsstaterna ska så fort som möjligt efter att förordningen trätt ikraft, dock senast den 1 december 2022, rapportera till Kommissionen om de nationella åtgärderna som har och som kommer att vidtas för att minska elförbrukningen. Medlemsstaterna ska även rapportera till Kommissionen om användandet av solidaritetsbidraget en månad efter att bidraget har samlats in.
Förordningen trädde ikraft den 8 oktober 2022 och ska tillämpas till och med den 31 december 2023. Bestämmelserna om åtgärder för att minska den totala efterfrågan på el ska, liksom de om fördelning av överintäkter, dock tillämpas från och med den 1 december 2022. Minskningsmålen för elförbrukningen under högpristimmar ska gälla från och med den 1 december 2022 till och med den 31 mars 2023 och det obligatoriska intäktstaket för marknadsintäkter ska gälla till och med 30 juni 2023.
Det finns en stark enighet mellan medlemsstaterna att exceptionella åtgärder är nödvändiga för att hantera energikrisen, samtidigt som stark kritik har riktats mot att Europeiska kommissionen har valt att åberopa artikel 122 FEUF som rättslig grund för intäktstaket och solidaritetsbidraget. Kritiker menar att Kommissionen på så sätt har kringgått det enhällighetskrav som gäller för skatteförslag för att möjliggöra att rådet istället kan besluta med kvalificerad majoritet. Det har således framförts oro över att detta kan få stora konsekvenser för medlemsstaternas suveränitet på skatteområdet för framtida förslag och att de olika avgifter och bidrag, som Kommissionen menar anför att intäktstaket och solidaritetsbidraget utgör, kan komma att få en permanent karaktär.
Branschorganisationer menar att systemet med intäktstaket och solidaritetsbidrag är att ses som en form av ”straffbeskattning” av elproducenter och att detta inte är rätt väg att gå i en bransch med små marginaler. Andra förslag som har lyfts fram som möjliga lösningar på energikrisen är att man istället skulle kunna använda statens momsintäkter från elhandeln eller stora flaskhalsintäkter som har genererats mellan olika elområden. Intäktstakets utformning riktar sig även uttryckligen mot producenter av fossilfria kraftslag, vilket riskerar att undergräva omställningen till grön energi.
Målen om minskad energiförbrukning om 5 % respektive 10 % är tuffa och det är ännu oklart hur förslagen ska omsättas i praktiken. Det står klart att tiden är knapp om de nya regelverken ska hinna träda i kraft innan vintern kommer, då elräkningarna väntas skjuta ytterligare i höjden.
Länk till förordningen
