Den 13 november 2021 avslutades det internationella klimattoppmötet COP26 som hölls under två veckor i Glasgow, Storbritannien, efter att ledare från över 190 länder enats om en ny överenskommelse, den s.k. Klimatpakten i Glasgow. Syftet med COP26 var att ledare från alla världens länder skulle enas om hur man ska intensifiera de globala åtgärderna för att hantera klimatkrisen. Överenskommelsen, som innebär att ökningen av den globala medeltemperaturen beräknas bli mellan 1,8 och 2,4 grader, är ett steg mot att nå Parisavtalets (COP21) mer ambitiösa mål om en ökning på högst 1,5 grader.
Innan COP26-toppmötet hölls, var det svårt att se hur länderna skulle kunna uppnå målet om en global medeltemperaturökning på högst 1,5 grader som fastställdes genom Parisavtalet på COP21-mötet år 2015, baserat på de globala åtgärder som vidtagits fram till COP26. Klimatexperter uppskattar nu, baserat på de åtaganden som utlovades under COP26, att ökningen av den globala medeltemperaturen blir mellan 1,8 och 2,4 grader. Länderna bekräftade även ambitionen att öka sina ansträngningar för att nå målet om en global medeltemperaturökning på högst 1,5 grader. För att kunna uppnå detta mål så beslutades det, för första gången sedan det första COP-mötet hölls, att regler skulle inkluderas om utfasning (”phase down”) av fossila subventioner och kolanvändning.
EU presenterade även den globala utfästelsen om metan, ett initiativ som leds av EU och USA, där över 100 länder har åtagit sig att reducera sina utsläpp av metangas med 30 % fram till 2030, i jämförelse med 2020 års nivåer.
Länderna kom vidare överens om att utvecklingsländer ska få ett årligt stöd om 100 miljarder dollar för sin klimatomställning. Denna klimatfinansiering ska ges i form av stöd för utsläppsminskningar och klimatanpassning. Detta stöd ska betalas ut fram till år 2025. Man ska även se över hur ett nytt gemensamt – och långsiktigt – finansieringsmål ska se ut efter år 2025. Ett sådant beslut förväntas tas år 2024.
EU, som är den största bidragsgivaren till den internationella klimatfinansieringen, har vidare utlovat 100 miljoner euro i stöd till the Climate Adaptation Fund, en klimatfond som inrättades år 2001 under Klimatkonventionen och som finansierar projekt avseende anpassningar till klimatförändringarna. Bidraget är hittills den största donationen till fonden som gjorts bland de deltagande länderna på COP26. EU presenterade även ett nytt partnerskap med Sydafrika som ska stödja landets omställning till en rättvis energiomställning.
COP26-överenskommelsen innebär även att Parisregelboken, som fastställer reglerna för rapporteringen och genomförandet av Parisavtalet, färdigställdes genom att transparens- och rapporteringsskyldigheter infördes för att säkerställa att alla deltagande länder, registrerar sina framsteg inom ramen för sina respektive utsläppsminskningsmål. För Sverige och flera andra länder har detta varit en viktig fråga på så sätt att alla länder ska rapportera sina utsläpp på ett likvärdigt sätt och omfattas av samma rapporteringskrav. De nya regler som man nu har beslutat om innebär att samtliga länder ska rapportera sina utsläpp på ett transparent sätt som möjliggör granskning av utsläppssiffrorna. Vidare fastställs en ”artikel 6-mekanism” som ska reglera handel med utsläppsminskningar på internationella koldioxidmarknader.
Överenskommelsen har mottagits med blandade reaktioner, där bl.a. miljöorganisationer och miljörättspolitiker inom EU har framfört att överenskommelsen är ett steg i rätt riktning för att nå Parisavtalets mål och att COP26 var det mest framgångsrika klimattoppmötet sedan Parisavtalets ingående. Den kritik som riktats mot överenskommelsen avser bl.a. att de nya reglerna som ska fasa ut fossila bränslen och användningen av kol inte har formulerats tydligt nog, vilket riskerar att förlänga den fossila bränsle- och kolanvändningen, snarare än att faktiskt fasa ut dem.
Det står förvisso klart att alla länder accepterar målet om klimatneutralitet, men ambitionsnivåerna är fortsatt för lågt satta för att nå 2030-målen om minskade utsläpp, särskilt vad det gäller stora utsläppsländer såsom Indien och Kina som har satt för låga klimatmål för att kunna uppfylla målen som fastställs i Parisavtalet.
Det är tydligt att kraven på världens länder enbart kommer att skärpas under de kommande åren – inför nästa klimattoppmöte, COP27, som hålls i november 2022 i Egypten, ökar den politiska pressen på länderna att presentera konkreta och ambitiösa utsläppsminskningsplaner för att minska utsläppsgapet fram till år 2030.
Länk till Klimatpakten i Glasgow.
