Den 8 juni 2026 antog EU slutligen den nya förordning som ska stärka granskningssystemet för utländska investeringar. Den nya förordningen upphäver och ersätter den tidigare förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar (den tidigare FDI-förordningen). Den kommer att träda i kraft 20 dagar efter att den publicerats i Europeiska unionens officiella tidning och ska börja tillämpas 18 månader därefter, dvs. med största sannolikhet i början av 2028.
Bakgrunden till den nya förordningen är bland annat en studie från OECD från 2022 och en rapport från Europeiska revisionsrätten 2023. Dessutom hade Europeiska kommissionen (Kommissionen) identifierat ett antal luckor i det tidigare regelverket - exempelvis omfattar den tidigare FDI-förordningen inte investeringar som görs via EU-etablerade dotterbolag (indirekta investeringar). Den nya förordningen syftar till att täppa till dessa luckor och säkerställa en mer heltäckande granskning.
Utöver de identifierade luckorna speglar den nya förordningen även att frågor om ekonomisk säkerhet och allmän ordning har fått ökad betydelse sedan den tidigare FDI-förordningen antogs år 2019. Behovet av att stärka EU:s förmåga att identifiera, bedöma och hantera risker kopplade till utländska investeringar har blivit alltmer påtagligt, samtidigt som ambitionen att bevara öppenheten för global handel och internationella investeringar förblir central.
I slutet av 2025 uppdaterade Kommissionen sin strategi för ekonomisk säkerhet. Denna uppdatering bygger vidare på den strategi som antogs 2023 och som flaggade för Kommissionens kommande förslag till ny FDI-förordning (se artikel om EU:s strategi för ekonomisk säkerhet). 2023 års ekonomiska säkerhetsstrategi fastställde de övergripande målen att främja EU:s konkurrenskraft, skydda EU:s ekonomiska säkerhet och ingå partnerskap med likasinnade länder. Den uppdaterade strategin beskrivs som ett paradigmskifte där EU går mot en mer proaktiv, bredare och strategisk användning av både befintliga och nya verktyg på ett flertal områden. Det innebär dels att befintliga verktyg utvärderas, exempelvis EU:s förordning om produkter med dubbla användningsområden, cybersäkerhetsförordning och den nu antagna nya förordningen om utländska investeringar, dels förslag på helt nya verktyg, såsom Industrial Accelerator Act (se artikel på Vinge Insights), Quantum Act och Cloud and AI Development Act.
I det följande redogör vi för de nya FDI-reglerna.
Tidigare har medlemsstaterna själva beslutat om och hur utländska direktinvesteringar ska granskas. Kommissionen anser att denna fragmentering hotar EU:s säkerhet och allmänna ordning, särskilt vid investeringar i medlemsstater som saknar granskningssystem, när de nationella systemen inte omfattar vissa känsliga investeringar eller när utländska investerare agerar via bolag etablerade inom EU.
Den nya förordningen föreskriver därför att alla medlemsstater är skyldiga att inrätta granskningsmekanismer för särskilt känsliga investeringar. Detta anses omfatta följande områden:
Varje medlemsstat kommer även fortsättningsvis att behålla friheten att besluta huruvida en investering ska tillåtas, villkoras eller förbjudas. Samtidigt har insynen och samordningen mellan de nationella myndigheterna och Kommissionen förstärkts.
I de fall där andra medlemsstater eller Kommissionen har avgett ett yttrande över en investering kommer den granskande medlemsstaten att behöva förklara hur dessa har tagits i beaktande, inbegripet skälen till eventuella avvikande uppfattningar, dock utan att det påverkar känsliga nationella säkerhetshänsyn. Det förstärkta samarbetet omfattar även möjlighet för Kommissionen att bistå den granskande medlemsstaten med att samla in relevant information i samband med beslut.
Den nya förordningen innebär vidare ett förtydligande och en effektivisering av flera operativa aspekter som inbegriper:
Följande ytterligare ändringar bör noteras:
Den nya förordningen om utländska investeringar ger EU en starkare och, framför allt, mer harmoniserad ram för att identifiera, bedöma och hantera risker som kan uppstå när investerare från tredjeland förvärvar inflytande över strategiskt viktiga verksamheter inom unionen. Genom att utvidga tillämpningsområdet till att omfatta även indirekta investeringar, införa obligatoriska granskningsmekanismer i samtliga medlemsstater och förbättra samordningen på EU-nivå, skapas förutsättningar för en mer enhetlig och effektiv granskning.
EU:s strategiska hållning i fråga om ekonomisk säkerhet kommer sannolikt att innebära en skärpt granskning av utländska investeringar framöver. Den nya ekonomiska säkerhetsstrategin bekräftar att EU ska förbli öppet och attraktivt för utländska investeringar, men markerar samtidigt att vissa investeringar medför risker som motiverar riktade åtgärder.
Som exempel på kommande initiativ har Kommissionen aviserat nya riktlinjer för att säkerställa en mer enhetlig nationell screeningpraxis, bland annat avseende hur kumulativa risker vid flera investeringar ska beaktas.
Det är intressant att notera att Kommissionen även avser utreda stödmekanismer för målbolag som drabbas ekonomiskt av att en investering stoppas, vilket tyder på en ambition att balansera säkerhetsintressen mot målbolags behov och legitima förväntningar.
Det bör även noteras att Kommissionens förslag till en Industrial Accelerator Act innehåller en parallell mekanism till den FDI-förordningen. Kommissionen föreslår gemensamma villkor för godkännande av utländska investeringar på över EUR 100 miljoner i nya strategiskt viktiga sektorer inom tillverkningsindustrin som anses vara av särskild betydelse för unionens konkurrenskraft (batteriteknik, elektriska fordon, solcellsteknik och utvinning, bearbetning och återvinning av kritiska råvaror) när investeringen görs av en utländsk investerare som har över 40% av den globala tillverkningskapaciteten.
Den svenska lagen om granskningar av utländska direktinvesteringar (FDI-lagen) är i huvudsak redan väl anpassad till den nya FDI-förordningen – den går snarast redan längre än vad förordningen kräver.
Att FDI-lagen är bland de mest långtgående nationella regleringarna inom EU märks särskilt i förhållande till så kallad samhällsviktig verksamhet, ett område där Myndigheten för civilt försvars (MCF) föreskrifter är mycket omfattande. En tydlig tendens är att man löpande utökar vad som i Sverige kan anses utgöra samhällsviktig verksamhet, vilket i praktiken innebär att tillämpningsområdet för FDI-lagen successivt breddas.
I ljuset av det långtgående svenska regelverket är det intressant att notera att Implementeringsrådet, den statliga kommitté som bland annat lämnar underlag och rekommendationer till regeringen om hur EU-rättsakter kan genomföras i svensk rätt på ett sätt som inte är mer långtgående ur ett företagsperspektiv än vad rättsakterna kräver, har överlämnat ett antal rekommendationer till regeringen med anledning av den nya FDI-förordningen. Dessa syftar till att förenkla det nuvarande svenska regelverket, minska arbets- och kostnadsbördan för investerarna samt öka förutsebarheten. Rekommendationerna innebär i huvudsak att det svenska regelverket bör harmoniseras med den nya förordningen för att undvika negativa effekter för svensk konkurrenskraft. Bland de centrala förslagen märks följande:
Det är emellertid tveksamt om någon förenkling av regelverket är att förvänta från den svenska lagstiftaren. Som nämnts ovan är tendensen snarast att utöka vad som i Sverige kan anses utgöra samhällsviktig verksamhet. Möjligtvis undantas interna omstruktureringar från FDI-lagens tillämpningsområde om regeringen skulle välja att följa den nya FDI-förordningen på denna punkt. Vidare kan det inte uteslutas att handläggningstiden för den initiala granskningen (fas 1) av en FDI-anmälan i Sverige förlängs från nuvarande 25 arbetsdagar till de 45 kalenderdagar som den nya förordningen medger.
Rent generellt lär den nya FDI-förordningen inte få några större effekter för svenskt vidkommande, eftersom det nuvarande regelverk redan går utöver vad förordningen kräver.
De risker som näringslivet i dag möter följer huvudsakligen av det mycket långtgående svenska regelverket och den komplicerade handläggningsprocessen. Härtill kommer att den del av regelverket som är mest omfattande, det vill säga föreskrifterna om samhällsviktig verksamhet, tas fram av en myndighet - MCF, men tillämpas av en annan - ISP. Det kan även noteras att i andra medlemsstater utgörs tillsynsmyndigheten för nationell FDI-lagstiftning vanligen av motsvarigheter till näringslivs-, handels- eller finansdepartement, medan Sverige har valt en ordning där regelgivande myndighet och tillsynsmyndighet utgörs av myndigheter med ansvar för nationell säkerhet och beredskap.
Skulle regeringen välja att anpassa det nationella regelverket till den nya FDI-förordningen, såsom Implementeringsrådet föreslår, kommer sannolikt utländska investerares beredvillighet att investera i svenska företag att öka i en inte obetydlig omfattning, vilket skulle stärka svenska företags möjligheter att erhålla finansiering.
Ur ett EU-perspektiv kan det noteras att en konsekvens av de skärpta regelverk som utgör en del av den nya ekonomiska säkerhetsstrategin, däribland den nya FDI-förordningen, men även till exempel den föreslagna Industrial Accelerator Act, är att investerare och målbolag vid transaktioner i känsliga sektorer i än högre grad kommer att behöva ta hänsyn till potentiella granskningsförfaranden och eventuella förseningar i sin planering. Strategin är tydlig med att såväl medlemsstater som näringsliv i ökad grad förväntas bära de kostnader som följer av skärpta krav på säkerhet, robusthet och minskat beroende i globala värdekedjor.
