Nyhet

Uppsägning av statlig tjänsteman efter beslut om att neka godkännande av säkerhetskontroll ogiltigförklaras

17 mars 2022 Rättsfall

Efter att en tjänsteman på Migrationsverket avböjt ett erbjudande om omplacering till en icke-säkerhetsklassad befattning sades tjänstemannen upp på grund av personliga skäl med anledning av att myndigheten beslutat om att inte godkänna säkerhetskontrollen av den anställde. Arbetsdomstolen fann emellertid att uppsägningen av den anställde var ogiltig. Detta då Migrationsverket inte i tillräcklig grad lyckats visa att den anställde inte var pålitlig ur säkerhetssynpunkt, varför det saknats saklig grund för uppsägningen. Eftersom det av utredningen inte framgått att den anställde av säkerhetsskäl inte kunde behålla sin befattning saknade det i sammanhanget betydelse att tjänstemannen avböjt ett erbjudande om omplacering.

AD 2021 nr 63

Vinges kommentar

Det är viktigt att notera att detta mål gäller den offentliga sektorn, vilket i hög grad styrs av specialregleringar och författningar samt kollektivavtal som i de allra flesta fall inte är applicerbara på anställda som arbetar i privat regi. Emellertid kan det ställas krav enligt lag och författning på anställda även inom den privata sektorn, exempelvis vad gäller krav på arbetstillstånd för personer som har sin ursprungliga hemvist utomlands men som arbetar i Sverige.

När en anställd av någon anledning inte uppfyllt ett lagstadgat krav för anställningen har det i vissa fall ansetts godtagbart att säga upp denne utan att tillämpa anställningsskyddslagens regler om saklig grund för uppsägning eller grund för avsked. Om det till följd av ett beslut från en myndighet skulle stå i direkt strid med lag att låta den anställde arbeta kvar på arbetsplatsen följer med andra ord, av rättspraxis, en undantagsregel. Slutsatsen av detta avgörande visar dock att det är annorlunda om det är arbetsgivaren själv – och inte en myndighet – som fattar beslutet om att en anställd saknar behörighet enligt författning att utföra sina arbetsuppgifter.

I detta fall behövde Migrationsverket visa att det förelegat saklig grund för uppsägningen av tjänstemannen enligt lagen om anställningsskydd, vilket bland annat innefattade att myndigheten behövde presentera stöd för att säkerhetskontrollen av tjänstemannen inte kunde godkännas enligt säkerhetsskyddslagen. Arbets­domstolen ansåg inte att utredningen som presenterats i målet i tillräcklig mån visade detta. Migrations­verket ansågs därför ha agerat i strid med de krav som anställningsskyddslagen kräver vid uppsägning av personliga skäl. Eftersom det redan genom bedömningen av den genomförda säkerhetskontrollen kunde konstateras att saklig grund för uppsägning inte förelåg saknade det relevans att den anställde faktiskt erbjudits men tackat nej till en omplacering hos myndigheten.

Bakgrund

Migrationsverket beslutade att inte godkänna en förnyad säkerhetskontroll av en tjänsteman med en säkerhets­klassad befattning som säkerhetssamordnare hos myndigheten. Beslutet kunde inte överklagas. Migrationsverkets beslut fattades med stöd av 3 kap. 2 § säkerhetsskyddslagen och Migrationsverket fann att tjänstemannen inte längre kunde anses pålitlig ur säkerhetssynpunkt. Detta med anledning av att tjänste­mannen uttryckt missnöje med arbetssituationen på myndigheten.

Mot bakgrund av beslutet att inte godkänna säkerhetskontrollen ansågs tjänstemannen inte längre behörig att utföra sina arbetsuppgifter i rollen som säkerhetssamordnare. Tjänstemannen erbjöds istället omplacering till en icke-säkerhetsklassad befattning. Efter att tjänstemannen avböjt erbjudandet om omplacering sades tjänstemannen upp på grund av personliga skäl. Fråga uppstod om denna uppsägning varit godtagbar inom ramen för anställningsskyddslagen.

Arbetsdomstolens bedömning

Arbetsdomstolen konstaterade inledningsvis i målet att en anställning som på ett definitivt sätt står i strid med lagstiftning eller annan författning kan sägas upp utan att bestämmelserna i lagen om anställningsskydd iakttas. I ett sådant fall måste det dock vara fråga om ett beslut som fattats av någon annan än arbetsgivaren själv gällande exempelvis arbetstillstånd eller en säkerhetsprövning.

Gällande säkerhetsprövningar som företas av arbetsgivaren på egen hand och där resultatet medför att anställningen kan anses stå i strid med tillämplig lagstiftning, måste uppsägningen prövas enligt anställnings­skyddslagens bestämmelser om saklig grund. Arbetsgivaren behöver då visa att den anställde inte längre kan antas uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § säkerhets­skydds­lagen. Dessutom krävs att arbetsgivaren kan visa att den anställde erbjudits och avböjt ett skäligt omplaceringserbjudande till en ledig befattning, precis som i en vanlig uppsägningssituation. Om arbetsgivaren inte lyckas visa att det funnits fog att underkänna en säkerhetskontroll enligt säkerhetsskyddslagen är uppsägningen ogiltig oberoende av omplaceringsfrågan, eftersom det i ett sådant fall inte föreligger någon saklig grund för uppsägning.

Arbetsdomstolen belyste visserligen att förarbetena till säkerhetsskyddslagen särskilt anger att upplevt missnöje hos en anställd med arbetssituationen kan vara ett sådant förhållande som kan påverka risk och mottaglighet för utpressning och därmed sårbarhet i säkerhetshänseende. Däremot fann inte domstolen att utredningen i målet i tillräcklig mån visade att tjänstemannen inte var lojal mot de intressen som skyddas i säkerhetsskyddslagen eller att tjänstemannen i övrigt inte var pålitlig från säkerhetssynpunkt.

Eftersom Migrationsverket inte lyckats visa att tjänstemannen inte uppfyllde säkerhetskyddlagens krav på lojalitet och pålitlighet ansåg Arbetsdomstolen att det saknats saklig grund för uppsägningen av tjänstemannen, trots att uppsägningen föregåtts av att tjänstemannen avböjt ett erbjudande om omplacering från myndigheten. Arbetsdomstolen ogiltigförklarade därför uppsägningen.

Deltidsbrandmän har företrädesrätt till utökad tjänstgöringsgrad

Fyra brandmän i beredskap anmälde till sin arbetsgivare, ett räddningstjänstförbund, att de ville ha högre sysselsättningsgrad enligt 25 a § anställningsskyddslagen. Trots att parterna var överens om att brandmännen hade tillräckliga kvalifikationer för en sådan anställning, anställde förbundet 16 heltidsbrandmän utan att erbjuda deltidsbrandmännen högre sysselsättningsgrad. Arbetsdomstolen fann att förbundet bröt mot bestämmelsen i anställningsskyddslagen genom att inte erbjuda deltidsbrandmännen någon av de lediga heltidsanställningarna.
1 juli 2022 Rättsfall

Svenska Hamnarbetarförbundets varsel om blockad mot fartyg med rysk anknytning har förklarats olovlig i beslut från Arbetsdomstolen AD 2022 nr 33

Svenska Hamnarbetarförbundet har vid två tillfällen varslat om blockad mot fartyg till och från Ryssland samt mot ryskflaggade, ryskägda och ryskkontrollerade fartyg som för tillfället inte seglar på ryska hamnar. Svenska Hamnarbetarförbundet menade att blockaden skulle betraktas som en lovlig stridsåtgärd då den primärt utgjorde en sympatiåtgärd i solidaritet med bland annat ukrainska hamnarbetare. I andra hand skulle blockaden betraktas som en lovlig politisk stridsåtgärd. Svenska Hamnar, som förbundet är bundna av kollektivavtal med, motsatte sig dock detta. Arbetsdomstolen har därmed, på yrkande om interimistiskt beslut i frågan, konstaterat att Svenska Hamnarbetarförbundet inte gjort sannolikt att det föreligger en facklig primärkonflikt i Ukraina varför blockaden inte kunde betraktas som en lovlig sympatiåtgärd. Vidare bedömde Arbetsdomstolen att blockaden inte kunde betraktas som en lovlig politisk stridsåtgärd då blockaden saknade karaktären av en protest- och demonstrationsåtgärd på grund av den tidsperiod som blockaden skulle pågå och den icke obetydliga påverkan det skulle få för Svenska Hamnars medlemsföretags affärsledningsrätt.
1 juli 2022 Rättsfall

Konkurrerande kollektivavtal AD 2022 nr 12

Ett bolag (Bolaget) var bundet av två konkurrerande kollektivavtal, vilka tecknats vid olika tidpunkter. Båda kollektivavtalen innehöll bestämmelser enligt vilka Bolaget var skyldigt att på förhand informera arbetstagare om längden och förläggningen av raster, på ett med hänsyn till arbetsförhållandena tillfredställande sätt och så noga som omständigheterna medger. Bolaget hade under en tid underlåtit att på förhand meddela anställda om längden och förläggningen av deras raster. Tvisten i arbetsdomstolen (AD) gällde huruvida denna underlåtenhet innebar ett brott mot det senare tecknade kollektivavtalet och om det kollektivavtalsbärande fackförbundet därmed hade rätt till allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott.
31 maj 2022 Rättsfall