EU-kommissionen antog strax före årsskiftet ett förslag på nytt direktiv som ska ersätta det nuvarande miljöbrottsdirektivet (2008/99). Bland annat föreslås nya kategorier av miljöbrott, en miniminivå för straffrättsliga sanktioner, en mer effektiv tillsyn och ett stärkt gränsöverskridande samarbete.
Enligt en utvärdering från 2020 av det nuvarande miljöbrottsdirektivet är påföljderna för miljöbrott inte tillräckligt avskräckande, antalet framgångsrika åtal i miljörelaterade ärenden lågt och det gränsöverskridande samarbetet svagt. För att komma till rätta med dessa problem föreslog EU-kommissionen den 15 december 2021 ett nytt miljöbrottsdirektiv. Förslaget är en del av och ett komplement till kommissionens bredare paket med lagstiftningsförslag inom ramen för den europeiska gröna given (the European Green Deal).
Därutöver föreslås att de befintliga definitionerna av miljöbrott förtydligas i syfte att öka rättssäkerheten. Exempelvis klargörs begreppet ”väsentlig skada” på så sätt att medlemsstaterna ska ta hänsyn till skadans varaktighet, svårighetsgrad, spridning och reversibilitet samt tillståndet av miljön innan skadan uppstod.
Enligt förslaget måste medlemsstaterna införa straffrättsliga sanktioner som säkerställer en viss miniminivå. För brott begångna av fysiska personer ska det krävas att det föreskrivs fängelse med en maxgräns på minst fyra eller sex år beroende på brottskategorin. För brott som orsakar eller sannolikt kommer att orsaka någon person dödlig eller allvarlig skada ska det föreskrivas fängelse med en maxgräns på minst tio år. Vidare ska det krävas för brott begångna av juridiska personer att böter föreskrivs, varvid maxbeloppet ska vara minst 5 eller 3 % av den juridiska personens totala världsomsättning beroende på brottskategorin.
Det föreslås även att medlemsstaternas sanktionssystem ska inkludera olika kompletterande påföljder, såsom administrativa eller straffrättsliga böter, en skyldighet att återställa naturen, indragning av administrativa tillstånd och uteslutning från offentlig finansiering och upphandlingsförfaranden. Om brottet begåtts av en juridisk person finns ytterligare kompletterande sanktioner att tillgå, såsom en skyldighet att stänga ned verksamheten som använts för att utföra brottet.
Medlemsstaterna ska enligt förslaget se till att hänsyn får tas till olika försvårande och förmildrande omständigheter. Exempelvis anses det försvårande om ett miljöbrott genererade eller förväntades generera en betydande ekonomisk fördel, medan det är förmildrande om förövaren återställer naturen så som den var innan brottet.
Förslaget är vidare tänkt att effektivisera utredningar och straffrättsliga förfaranden. Det ställs krav på att medlemsstaterna ska sörja för samarbete och informationsutbyte mellan berörda nationella myndigheter, att inspektörer, polis, åklagare och domare får lämplig utbildning, att det finns tillräckliga resurser och utredningsverktyg samt bättre datainsamling och statistik. Medlemsstaterna ska därvid anta nationella strategier som säkerställer ett enhetligt angreppssätt samt tillgång till nödvändiga resurser.
De föreslagna åtgärderna, såsom tydligare definitioner av miljöbrott, avses underlätta gränsöverskridande utredningar och lagföring. Det föreslås även att medlemsstaterna måste samarbeta när det uppstår frågor om jurisdiktion, och om lämpligt hänskjuta sådana frågor till Eurojust (European Union Agency for Criminal Justice Cooperation).
Förslaget på nytt miljöbrottsdirektiv har skickats till Europaparlamentet och Europeiska unionens råd för antagande enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Om Europaparlamentet och Rådet antar förslaget ska medlemsstaterna inom 18 månader implementera direktivet i nationell rätt.
Här finner du Kommissionens förslag till nytt miljöbrottsdirektiv.
