Mercosur, Indien, Mexiko, USA, Australien – tillkännagivandena om nya handelsavtal duggar tätt. För många är det första gången man hör om att EU ingår internationella handelsavtal, men EU:s handelsförbindelser har en lång historia. Unionen har ingått handelsavtal med tredjeländer sedan 1970-talet, och befogenheten att ingå gemensamma handelsavtal för EU har länge varit en viktig del av det europeiska samarbetet. Den senaste tiden har dock tempot ökat. EU har förhandlat och slutit en rad nya handelsavtal med omvärlden, med än fler på väg.
Den ökade takten på handelsområdet har flera förklaringar. En brytpunkt inträffade under den amerikanska presidenten Donald Trumps första mandatperiod när USA drog sig ur förhandlingarna med EU om det omfattande handelsavtalet TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership) och i stället inledde ett handelskrig mot Europa. Under samma period ökade även EU:s medvetenhet om de risker som är förenade med ett långtgående handelssamarbete med Kina. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina år 2022 kom också som ett smärtsamt uppvaknande för många medlemsstater.
Mot denna bakgrund går EU:s handelsstrategi numera ut på att ”sprida riskerna” (”de-risking”), dvs. att minska EU:s beroende av enskilda handelspartners. EU är inte heller ensamma – många viktiga ekonomier världen över har dragit samma slutsats att man inte helt kan förlita sig på enskilda stora handelspartners. Detta innebär dock inte att dessa överges – ett flertal av de handelspartners som EU knutit närmare till sig förhandlar samtidigt om nya avtal med till exempel USA, delvis för att minska risken för höga amerikanska tullar. Såsom framgår nedan är även EU angelägna om att undvika höga amerikanska tullar.
I det nya världsläget har EU de senaste åren ingått ett antal nya handelsavtal. Bland de viktigaste kan nämnas Japan, Sydafrika, Kanada, Singapore och Vietnam. Förhandlingar pågår eller har avslutats med ett flertal andra nationer.
Avtalen som här kallas ”handelsavtal” kommer i olika former. Den mer grundläggande avtalsformen är frihandelsavtal (Free Trade Agreements – FTAs). Innan Sverige gick med i EU (och dessförinnan EES) hade vi just ett frihandelsavtal med unionen, som ingicks år 1973. EU har idag frihandelsavtal – betydligt mer utvecklade – med ett antal länder, dit bland annat Sydkorea, Kanada och snart Indien räknas. I frihandelsavtalen har EU och motparterna enats om att upprätta ett frihandelsområde, där viktiga delar är sänkta tullar på varandras varor och tjänster samt minskade tekniska hinder för import och export mellan länderna.
En kategori av mer omfattande handelsavtal brukar på EU-språk kallas partnerskapsavtal. Hit kan räknas exempelvis avtalen med Mercosur-länderna, med Indonesien och avtalen med de östafrikanska och sydafrikanska handelsblocken EAC och SADC. Kännetecknande för dessa avtal är att de förutom frihandelsbestämmelser också innehåller bestämmelser om utökat politiskt och ekonomiskt samarbete.
Innan en genomgång av den senaste utvecklingen vad gäller EU:s handelsavtal, kan det vara av intresse att kort beskriva hur förfarandet för ingående av dessa avtal ser ut på EU-sidan.
EU har exklusiv kompetens på den gemensamma handelspolitikens område, vilket innebär att enskilda medlemsstater inte får förhandla eller ingå egna handelsavtal. I stället förhandlas handelsavtalen av Kommissionen, på mandat från Rådet.
När ett avtal är färdigförhandlat ska det ratificeras av EU. Rådet inhämtar då Parlamentets godkännande innan man formellt fattar beslut om att ingå avtalet. När Parlamentet och Rådet båda röstat för avtalet kan det träda i kraft. Om ett avtal täcker rättsområden som faller utanför den gemensamma handelspolitiken, och EU då inte har exklusiv behörighet, måste avtalet också ratificeras av medlemsstaterna i enlighet med deras nationella processer.
Innan ett avtal ingås kan alla institutioner och enskilda medlemsstater begära ett yttrande från EU-domstolen om huruvida avtalet är förenligt med EU:s fördrag. Ett sådant yttrande begärdes exempelvis nyligen av Parlamentet avseende Mercosur-avtalet. Domstolens yttrande dröjer ofta något år och är bindande – om avtalet anses strida mot fördragen får det inte ingås utan att först ha ändrats så att det är förenligt med Domstolens yttrande.
Eftersom ratificering av avtal kan dra ut på tiden är det numera vanligt att handelsavtalen innehåller klausuler om att avtalet kan tillämpas provisoriskt i väntan på ratificering. Ett sådant exempel är det s.k. CETA-avtalet med Kanada som tillämpats provisoriskt sedan 2017.
Några aktuella avtal
Mercosur
Mercosur-avtalet, dvs. partnerskapsavtalet med Mercosur-länderna Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay, river handelshindren mellan EU och dessa sydamerikanska länder på en rad områden. Avtalet innebär att parterna fasar ut de flesta tullarna mellan varandra och förenklar import- och exportförfaranden. Därtill ges tjänsteföretag större tillgång till avtalsparternas marknader, och avtalet sätter minimistandarder för offentliga upphandlingar. Stor uppmärksamhet har riktats mot den stegvisa utfasningen av EU:s tullar på i princip alla jordbruksvaror från Mercosur. Efter protester från EU-länder med starka jordbruksnäringar har EU infört tullkvoter och vissa mekanismer för att pausa tullsänkningarna om importerna från Mercosur skulle öka dramatiskt.
Avtalet innehåller särskilda bestämmelser om bland annat:
Mercosur-avtalet undertecknades den 17 januari 2026. Efter en jämn omröstning begärde Europaparlamentet ett yttrande från EU-domstolen. Innan detta yttrande, som lär dröja till åtminstone nästa år, kan inte Europaparlamentet godkänna avtalet och Rådet då inte heller ratificera det. Alla Mercosur-länderna ratificerade dock avtalet snabbt och signalerade under våren att de var beredda att börja tillämpa det provisoriskt. Rådet hade också redan gett klartecken för provisorisk tillämpning och den 23 mars delgav Kommissionen Mercosur-länderna dokumentet om provisorisk tillämpning. Mercosur-avtalet kommer att börja tillämpas provisoriskt den 1 maj.
Indien
Det nya frihandelsavtalet mellan EU och Indien innebär bland annat kraftigt sänkta tullar på industrivaror, medan jordbruksvaror till stor del lämnats utanför avtalet. Avtalet avskaffar en rad tekniska handelshinder men förhandlingarna fortgår om ett separat avtal om gemensamma ursprungsbeteckningar för varor. Bestämmelser om tjänsteutövare, arbetstagare och studenter öppnar upp för friare rörlighet och visumlättnader.
Avtalet innehåller dessutom särskilda bestämmelser om bland annat:
Förhandlingarna om frihandelsavtalet avslutades den 27 januari 2026 och det finns inget som tyder på att avtalet kommer möta någon påtaglig opposition när det ska ratificeras på EU-sidan. Bedömare förväntar sig därför en relativt snabb process.
Handelsavtalet utgör bara ett av flera samarbeten mellan EU och Indien. Samtidigt som frihandelsförhandlingarna avslutades signerade parterna också ett avtal om fördjupat samarbete inom en lång rad frågor på försvars- och säkerhetsområdet. Dessutom pågår ytterligare samtal om bland annat arbetskraftsinvandring, underrättelsedelning och innovation, som syftar till att komplettera och bygga vidare på frihandelsavtalet och försvarssamarbetet.
Mexiko
EU och Mexiko har redan ett partnerskapsavtal från 2000, men under ett nytt moderniserat avtal förenklas handeln ytterligare mellan parterna. Tullarna på jordbruksprodukter slopas eller sänks på flertalet varor och ett stort antal tekniska handelshinder avskaffas. En stor nyhet är också avtalets bestämmelser om tjänster samt offentlig upphandling där Mexiko bland annat åtagit sig att följa WTO-avtalet om offentlig upphandling på centrala punkter. Mexiko-avtalet föreskriver även, precis som EU:s avtal med Kanada och Chile, men till skillnad från avtalen med Mercosur och Indien, ett system för prövning av investeringstvister under avtalet (så kallad Investor-State Dispute Settlement – ISDS).
Avtalet innehåller dessutom särskilda bestämmelser om bland annat:
Det moderniserade avtalet förhandlades färdigt i januari 2025 och avtalet planerades ursprungligen att skrivas under i början av 2026. På EU:s sida finns inga tydliga hinder mot att gå vidare i processen. Rådet har dock ännu inte gett klartecken för att underteckna avtalet då man avvaktat de komplicerade handelsförhandlingarna mellan USA, Mexiko och Kanada (USMCA) – länderna gör en översyn av sitt trepartsavtal under 2026. Det har talats om ett undertecknande i slutet av maj, men detta är inte bekräftat.
Australien
Ett nytt frihandelsavtal mellan EU och Australien innebär ytterligare handelslättnader parterna emellan. Idag är tullarna mellan parterna relativt låga, men det nya avtalet innebär att de flesta varutullar avskaffas och EU behandlas nu som Australiens övriga handelspartners. Avtalet spänner likt de ovan nämnda över en rad områden – en central del utgörs av gemensamma regler för varors ursprungsbeteckningar, vilket varit viktigt för livsmedelsproducenter både i EU och Australien.
Avtalet innehåller dessutom särskilda bestämmelser om bland annat:
I ett gemensamt uttalande den 24 mars 2026 tillkännagavs att förhandlingarna mellan parterna avslutats. Samtidigt ingicks ett särskilt säkerhets- och försvarspartnerskapsavtal, som knyter EU och Australien närmare varandra i försvarssamarbete och krisberedskap. Till det kommer ett särskilt avtal om vinhandeln – central för båda sidor – som nu också är färdigförhandlat. Frihandelsavtalet och vinhandelsavtalet ska nu ratificeras. Även om delar av jordbrukssektorn och frihandelsskeptiska partier i vissa EU-länder uttryckt missnöje kring avtalet liknar motståndet inte det mot Mercosur-avtalet.
Rådet har även gett klartecken för förhandlingar om Australiens deltagande i flera EU-program. Här kan nämnas Erasmus- och Horizon Europe-programmen, där australiensiskt deltagande skulle innebära ökad studentrörlighet och fördjupat forskningssamarbete mellan EU och Australien.
USA
Efter flera månaders handelskrig tillkännagav i juli 2025 kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och USA:s president Donald Trump att EU och USA träffat en ramöverenskommelse om tullar och handel. Den 21 augusti 2025 publicerades sedan ett gemensamt uttalande där överenskommelsens centrala punkter listats. USA började redan under hösten ta steg för att sänka tullarna på de flesta omfattade varorna i linje med parternas överenskommelse – med tullarna alltjämt kvar på en betydligt högre nivå än innan president Trumps andra mandatperiod. EU pausade då sina motåtgärder och EU:s lagstiftare påbörjade arbetet med att implementera överenskommelsen på EU-sidan. Detta arbete avbröts dock när president Trump hotade invadera Grönland, och därefter den amerikanska Högsta domstolen förklarat att presidenten saknat befogenhet att besluta om de tullar som överenskommelsen avsåg.
Efter domen i Högsta domstolen har president Trump beslutat om nya tullar mot omvärlden på en annan rättslig grund, vilket för EU:s del innebär att USA nu för vissa varor tillämpar högre tullar än vad som följer av överenskommelsen. Dessa nya tullar löper dock ut i höst om de inte godkänns av den amerikanska kongressen. Dessutom har även dessa nya tullar överklagats till en amerikansk appellationsdomstol.
Mot den bakgrunden enades Europaparlamentet i mars 2026 om genomförandeåtgärder anpassade till den amerikanska presidentens nyckfulla agerande. Den föreslagna lagstiftningen ska anpassa EU:s tullar mot USA till överenskommelsen med ett antal förbehåll:
Europaparlamentets förslag måste accepteras av Rådet.
Överenskommelsen mellan EU och USA skiljer sig från övriga handelsavtal på flera punkter och är på papperet det klart minst gynnsamma för EU. Exempelvis innebär överenskommelsen att EU slopar tullar på i princip all amerikansk import medan amerikanska tullar bestäms till 15 % för de flesta europeiska varor. Flera punkter är särskilt svårtolkade – här kan nämnas att EU åtar sig att köpa stora volymer amerikansk naturgas och olja utan detaljer om hur detta ska gå till. Överenskommelsen innebär även att parterna ska fortsätta att förhandla om villkoren för flera mycket viktiga exportvaror, såsom bilar, stål och aluminium.
Handelsförbindelserna har också fördjupats med flera andra parter. Exempelvis inleddes under 2025 frihandelsförhandlingar med Förenade arabemiraten, i syfte att på sikt få till frihandelsavtal även med andra gulfstater inom Gulf Cooperation Council. Om man blickar mot Sydostasien finns redan ett färdigförhandlat avtal med Indonesien som inväntar ratificering och handelsförhandlingarna har intensifierats med Malaysia, Filippinerna och Thailand, som tillhör sydostasiatiska handelssamarbetet ASEAN.
EU har vidare inlett dialoger med andra handelsblock, vilket är ett första steg mot närmare handelsförbindelser. Här kan särskilt nämnas dialogen med CPTPP (Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership) där flertalet tunga ekonomier på varsin sida Stilla havet är representerade. Australien är ett av dessa, och möjligen kan det nya avtalet med Australien tjäna som underlag för fler avtal i Stillahavsområdet. Även Kanada – som också är medlem i CPTPP – har uttalat sig positivt om ett närmare samarbete med EU.
I en omvärld i förändring tar sig EU:s handelsförbindelser många former, men en sak är tydlig: unionen ökar takten i arbetet med att stärka dessa.
Kanadas premiärminister Mark Carney uppmanade i sitt tal vid 2026 års World Economic Forum i Davos ”mellanstora makter” – länder som varken domineras av eller ingår i de största ekonomiska blocken – att samarbeta närmare för att skydda gemensamma ekonomiska intressen. I ett gemensamt uttalande mellan EU- och CPTPP-representanter den 27 mars 2026 uttryckte också parterna optimism om ökat samarbete mellan länder som värderar regelbaserade internationella relationer, med udden riktad mot de stormakter som allt mindre respekterar den regelbaserade världsordningen.
Genom nya handelsavtal med länder som också prioriterar ekonomisk säkerhet och en regelbaserad världsordning sprider EU riskerna, i enlighet med sin ekonomiska säkerhetsstrategi.
