Efter 26 år av förhandlingar undertecknades den 17 januari 2026 ett omfattande handelsavtal mellan EU och fyra sydamerikanska stater: Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay. Dessa fyra länder är de av de s.k. Mercosur-länderna – där även Bolivia och Venezuela ingår – som är parter i avtalet och det som i denna artikel sägs om Mercosur-länderna avser alltså bara Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay.
Avtalet är ett partnerskapsavtal som förutom delarna om frihandel också innehåller artiklar om utveckling av politiskt samarbete i en rad frågor inom bl.a. brottsbekämpning, hållbar utveckling – där samarbete på klimat- och energiområdet kan nämnas – och företagande.
Mercosur-avtalet innebär kraftigt minskade handelshinder parterna emellan. Avtalet liberaliserar handeln med varor, underlättar för företag att etablera sig och tillhandahålla tjänster samt främjar investeringar mellan parterna. Avtalet innehåller dessutom särskilda bestämmelser på områden där den europeiska exporten till Mercosur är stor, såsom transport, finansiella tjänster och telekom.
Eftersom EU är ensamt behörigt att besluta om unionens handelspolitik är avtalet uppdelat i två delar, där frihandelsdelarna av avtalet utgör ett eget delavtal, interimsavtalet, som kommer att träda i kraft efter godkännande av Europaparlamentet. Interimsavtalet ska gälla till dess att alla medlemsstater ratificerat partnerskapsavtalet i sin helhet, vilket kan ta ett antal år.
Europaparlamentet förväntas rösta om godkännande av interimsavtalet under våren 2026. I slutet av januari ska parlamentet dock först rösta om en eventuell begäran om yttrande från EU-domstolen över partnerskapsavtalets överensstämmelse med EUF-fördraget, vilket skulle fördröja parlamentets godkännande med något år.
Hela syftet med Mercosur-avtalet är förstås att öka handeln och samarbetet mellan EU och Mercosur, i en omtumlande geopolitisk situation där alla länder söker nya handelspartners. Det är därför rimligt att förvänta sig ökade affärsförbindelser mellan bolag och företag i EU, Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay.
Mercosur-avtalet är bara ett av flera stora handelsavtal som EU är i färd med att fullborda. Med avseende på Latinamerika kan nämnas handelsavtalen med Chile och Mexiko, där Chile-avtalet redan tillämpas provisoriskt i väntan på ratificering medan Mexiko-avtalet förväntas skrivas under i början av februari 2026.
Förutom att företag bör informera sig om vilka fördelar Mercosur-avtalet kan ge och vilken effekt det kan få på verksamheten, vill vi framhålla fyra mer specifika saker som företag som ska etablera sig i Mercosur-området eller ingå avtal med aktörer i dessa länder bör tänka på:
Mercosur-länderna är utpräglade civil law-länder, mer än Sverige, vilket innebär att deras rättssystem och syn på avtal kan skilja sig rejält från den anglosaxiska stil som ofta förekommer i affärslivet. Det kan därför vara klokt att undvika alltför öppna eller principbaserade avtalsklausuler; var i stället explicit och detaljerad. Använd tydliga definitioner och undvik hänvisningar till “reasonableness” eller andra vaga termer utan att definiera dem. Överväg också noga vilket lands lag som ska gälla för avtalet och hur det påverkar avtalets utformning.
Domstolssystemen i Mercosur-länderna kan många gånger vara långsamma och mindre rättssäkra än vad som ofta är fallet i Sverige och EU. Det kan därför vara klokt att välja skiljeförfarande som tvistlösningsform i avtal med bolag i Mercosur-länderna för att garantera en effektiv och rättssäker prövning. Alla länderna i Mercosur-avtalet har ratificerat den s.k. New York-konventionen, vilket innebär att internationella skiljedomar ska verkställas direkt i länderna. Det gör att skiljeförfarandet kan ha sitt säte i ett neutralt land som varken ingår i EU eller Mercosur, exempelvis i Schweiz, Singapore eller Storbritannien, utan att detta hindrar verkställighet av skiljedomen. Välj förslagsvis också ett skiljedomsinstitut som är väletablerat inom internationella skiljeförfaranden, såsom ICC, SCC, LCIA eller SIAC.
EU-rätten ställer krav på att europeiska företag ska arbeta metodiskt för att undvika penningtvätt och ta fram rutiner för att bekämpa korruption och mutor. Korruption är ett utbrett problem i stora delar av Sydamerika, särskilt inom vissa branscher och inom offentliga upphandlingar. Det är inte ovanligt att europeiska företag blir ”naiva” och inte inser att bolaget, eller dess partners på plats, kan medverka till exempelvis mutor, utan att detta varit bolagets avsikt. Att bolaget medverkar till korruption kan ge straffrättsliga risker för både bolaget och anställda, renomméskador, regulatoriska problem men även direkta ekonomiska skador.
Förslag för att hantera korruptionsrisken:
Juridiska tjänster är i regel mindre kostsamma i Mercosur-länderna än i Europa. Det kan därför vara en strategisk investering att anlita ett lokalt ombud som är välbekant med rättssystemet och den lokala affärskulturen för att få stöd när avtal ska ingås och vid andra kritiska situationer.
Vinge har ett utbrett kontaktnät i Mercosur-länderna och flera jurister som talar spanska och portugisiska. Vi hjälper gärna till med att förmedla kontakter eller samarbeta med lokala ombud för att ge bästa möjliga rådgivning till företag som vill etablera sig i Mercosur.
Mer information om Mercosur-avtalet finns på Europeiska kommissionens hemsida, och i kommissionens pressmeddelande från den 17 januari.
Martin Johansson
Partner / Advokat
EU, Competition & Regulatory
James Hope
Partner / Advokat / Solicitor-Advocate (England & Wales)
International Disputes
Hedvig Josefson
Senior Associate / Advokat
EU, Competition & Regulatory
Nils Ivars
Senior Associate / Advokat / Attorney-at-law (New York)
International Disputes, Latin America focus
Isak Lefvert
Associate
EU, Competition & Regulatory