Vinge Insights

Kommissionen lättar på utsläppskraven – översyn av EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS) och handlingsplan för elektrifiering

Alexandre Lallemand Pcs3mol14sk Unsplash

Översyn av EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS)

De viktigaste åtgärderna i förslaget är:

  • Långsammare utsläppsminskningstakt. Enligt nuvarande regler skulle den årliga takt med vilken utsläppstaket i ETS minskar (den ”linjära reduktionsfaktorn” eller ”LRF”, för närvarande 4,3 procent, stigande till 4,4 procent under 2028–2030) ha drivit taket till noll runt 2040. Det nya förslaget bromsar denna nedgång och LRF sätts till 3,7 procent för 2031–2035 och sänks till 1,7 procent från 2036 (från 2,7 %). Det innebär att utsläppsrätter kommer att fortsätta att ges ut in på 2040-talet, vilket ger industrin mer tid för omställning.

  • Industribanken för avkarbonisering (IDB). Med en total uppskattad budget på 100 miljarder euro i finansiering etableras en ny industribank (IDB) som syftar till att påskynda utbyggnad av mogna avkarboniseringstekniker i energiintensiva industrier för perioden 2030–2040. Banken kommer att verka i två faser. Den första fasen ("Investment Booster") reserverar 400 miljoner utsläppsrätter för perioden 2028–2031 för att tillhandahålla fasta koldioxidpremier med hjälp av ett ”först till kvarn”-system för att påskynda investeringar. Under den andra fasen kommer IDB från 2031 att kunna stödja projekt, främst genom konkurrensutsatta instrument. Innovationsfonden kommer att fortsätta parallellt med IDB, med fokus på innovativa projekt med högre teknologisk risk som behöver stöd för att nå kommersiell mognad.

  • Skärpta krav på användning av auktionsintäkter. Medlemsstaterna blir skyldiga att spendera minst 50 procent av sina nationella ETS-intäkter på prioriterade investeringar i avkarbonisering av ETS-sektorer, till exempel industriell elektrifiering, CCS, ren energi och nätinfrastruktur. Detta beräknas ge mer än 100 miljarder euro i investeringar före 2030. 

  • Fri tilldelning villkorad av investeringar. Fri tilldelning kommer att fortsätta efter 2030 men är nu villkorad av investeringar i dekarbonisering. Från 2031 måste operatörer ta fram oberoende verifierade avkarboniseringsplaner ("Invest in EU decarbonisation plans") och investera minst 100 procent av sin fria tilldelnings värde i avkarboniseringsprojekt i EU. 80 procent av tilldelningen ges löpande efter godkänd plan; resterande 20 procent frigörs först efter verifierade utsläppsminskningar. För sektorer som inte omfattas av mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen (CBAM) men som är utsatta för koldioxidläckage förlängs ramverket mot koldioxidläckage till 2038, med upp till 100 procent riktmärkesbaserad fri tilldelning. För CBAM-sektorer har utfasningen av fri tilldelning bromsats och förlängts till 2038. Ett separat riktmärkesförslag syftar till att öka den fria tilldelningen till industrin med 6 miljarder euro för perioden 2026–2030. 

  • Internationella utsläppskrediter. Kommissionen ges möjlighet att köpa upp till 260 miljoner ton internationella utsläppskrediter av hög integritet, vilket minskar det inhemska minskningskravet från 90 procent till 85 procent till 2040. Att notera är att det finns en reservmekanism: om tillräckligt många krediter av hög kvalitet inte finns tillgängliga återgår taket till en inhemsk bana om 90 procent (vilket innebär en LRF på 2,7 procent från 2036).

  • Reformerad marknadsstabilitetsreserv (MSR). Marknadsstabilitetsreserven (MSR) är en mekanism som balanserar utbud och efterfrågan på utsläppsrätter: när det finns för många outnyttjade rätter i omlopp dras en andel av de rätter som annars skulle auktioneras ut in i reserven, och när det finns för få kan rätter släppas tillbaka till marknaden. Kommissionen vill modernisera marknadsstabilitetsreserven genom att anpassa dess parametrar till en krympande marknad efter 2030.  Den andel som årligen dras in (den s.k. intagsgraden) sänks från 24 procent till 12 procent från 2028, vilket innebär att färre utsläppsrätter per år flyttas bort från marknaden och att tillgängligheten ökar för de aktörer som behöver köpa rätter. Tröskelvärdena minskar årligen med 4 procent från 2029 för att spegla en krympande marknad.

  • Utvidgat tillämpningsområde för ETS-systemet. Förslaget behandlar en utvidgning av tillämpningsområdet inom fyra områden.

 o    Koldioxidupptag. Det totala antalet utsläppsrätter som får ges ut inom EU ETS (det s.k. utsläppstaket) höjs med 250 miljoner ton permanenta inhemska koldioxidupptag av hög kvalitet i ETS mellan 2031 och 2040. Endast upptag som certifierats enligt certifieringsramen för koldioxidupptag (CRCF) kommer att vara berättigade, inledningsvis begränsat till direkt infångning av koldioxid från luft med lagring (DACCS) och bioenergi med koldioxidinfångning och lagring (BioCCS), där permanent lagring omfattas av ETS-reglerna för övervakning, rapportering och verifiering. Det skapar ytterligare utsläppsutrymme för de sektorer som är svårast att avkarbonisera. Kommissionen kommer att agera central köpare och förvärva certifierade upptag med hjälp av intäkter från auktionering av 250 miljoner ytterligare utsläppsrätter. 

o    Förbränning av kommunalt avfall. Förslaget innehåller ett gradvis inkluderande av kommunal avfallsförbränning i ETS från 2031, med ett stegvist tillvägagångssätt. Verksamhetsutövare kommer att vara skyldiga att överlämna utsläppsrätter för 25 procent av verifierade utsläpp 2031, stigande till 50 procent 2032, 75 procent 2033 och 100 procent från och med 2034. Medlemsstater kan välja att stå utanför till 2035 om de uppfyller minst två av tre villkor: en likvärdig nationell koldioxidskatt, att vara i linje med återvinningsmålen, samt att vara i linje med deponimålen.

o    Luftfart. Förslaget utvidgar ETS-täckningen till alla flygningar som avgår från en EES-flygplats och landar i tredje land inom 5 000 km från EU:s geografiska mitt, från och med 2029. Alla inkommande och avgående affärsflygningar kommer att omfattas. Internationellt fortsätter förslaget att genomföra CORSIA (Carbon Offsetting and Reduction Scheme for International Aviation) för 2027–2035 och inför en avdragsmekanism för att undvika dubbel koldioxidprissättning där båda systemen är tillämpliga. Kommissionen kommer att genomföra en ytterligare bedömning 2032.

o    Sjöfart. Förslaget utvidgar ETS till flera kategorier av mindre fartyg genom att sänka tröskelvärdet från 5 000 bruttodräktighet (GT) till 400 GT, och omfattar oljetankfartyg, kemikalietankfartyg, gasfartyg, LNG-fartyg, Ro-Pax-fartyg och passagerarfartyg. En större andel av utsläppen från internationella transporter mellan EES-hamnar och hamnar utanför EES inkluderas därför i handelssystemet.

Handlingsplanen för elektrifiering

En central del i handlingsplanen för elektrifiering är Kommissionens ambition att göra Europa till den första "eldrivna kontinenten" och öka andelen el i EU:s energianvändning Detta ska uppnås genom att undanröja de största hindren och bygga vidare på befintlig EU-lagstiftning och initiativ, såsom direktivet för förnybar energi, den nya given för ren industri (Clean Industrial Deal) och handlingsplanen för energi till överkomliga priser. Kommissionen har föreslagit ett indikativt elektrifieringsmål på 46 procent till 2040, mätt som elens andel av den slutliga energianvändningen (idag 23 procent). Målet avses bedömas och fastställas inom ramen för det kommande energiunionspaketet för perioden efter 2030, som planeras presenteras under fjärde kvartalet 2026.

För att nå dessa mål identifierar handlingsplanen olika hinder för en utbredd elektrifiering. Handlingsplanen omfattar bland annat åtgärder för att minska prisgapet mellan el och fossila bränslen, sänka initiala omställningskostnader, påskynda nätutbyggnad och främja innovation. Därtill betonas behovet av att säkerställa kompetent arbetskraft och stödja sysselsättningen i den rena energisektorn, som en förutsättning för en omfattande elektrifiering av industri, transporter och byggnader.

För att adressera dessa hinder föreslår Kommissionen åtgärder som bland annat omfattar följande.

  • Minska gapet mellan el- och fossilbränslekostnader. Kommissionen vill sänka prisförhållandet mellan el och gas (högst 2,5 för hushåll, 2 för industri till 2030) genom ny lagstiftning om nätavgifter, utbyggnad av smarta mätare, lagringsmål på 200 GW till 2030, skatteåtgärder som säkerställer att el inte beskattas hårdare än gas, utfasning av fossilsubventioner samt fullständigt införlivande av RED III senast 2027. Detta ska stödjas av EIB-investeringar på 75 miljarder euro. Denna investering avser bankens samlade energistrategi-åtagande för de kommande tre åren, med fokus på storskalig elektrifiering av slutanvändarsektorer inom industri, byggnader och transporter, tillsammans med minskade koldioxidutsläpp och kapacitetsutbyggnad inom kraftsektorn. Det inkluderar investeringar i elnät, lagring och flexibla lösningar för att stödja elproduktion, bredare elektrifiering och integration av variabel förnybar energi. 

  • Sänka initiala kostnader för elektrifiering av slutanvändarsektorer. Kommissionen vill sänka initiala elektrifieringskostnader genom lägre moms på värmepumpar och solpaneler, skatteincitament för elfordon, elektrifiering av industrin med stöd av CISAF och ETS-medel, en förordning om rena företagsfordon, undantag från vägtullar för utsläppsfria lastbilar samt ett mål om 4 miljoner värmepumpsinstallationer per år senast 2030.

  • Tillgång till infrastruktur. Kommissionen avser att åtgärda anslutningsköer och otillräcklig nätkapacitet genom nätpaketet och finansieringsåtagandet från EIB på 75 miljarder euro, se över AFIR (Alternative Fuels Infrastructure Regulation) under 2026 för att påskynda laddinfrastruktur för tunga elfordon och landströmsförsörjning i hamnar, utvidga initiativet Clean Transport Corridors samt uppmuntra att hamnar utses till industriella accelerationsområden enligt den föreslagna lagen om industriell acceleration (Industrial Accelerator Act (IAA), se Vinges artikel i Nyhetsbrev från EU nr 2/2026).

  • Påskynda innovation inom elektrifieringslösningar. EU avsätter redan 18,6 miljarder euro via Horizon Europe, Moderniseringsfonden och Innovationsfonden för elektrifieringsteknik, varav närmare 2 miljarder euro under 2026–2027 till energilagring, nätteknik och förnybar energi.  Kommissionen avser att slutföra SMR -alliansens (Small Modular Reactors) andra projektutlysning, stärka SET-planen (European Strategic Energy Technology Plan) och uppdatera EU:s vätgasstrategi för kompletterande avkarbonisering där direkt elektrifiering inte är genomförbar.

  • Anpassa värdekedjor till ambitionen: kompetens och tillverkning. Handlingsplanen framhåller att EU:s elektrifieringsmål kräver en kraftig kompetensförstärkning. Energisektorns arbetskraft beräknas öka med 50 procent till 2030 och 500 000 kvalificerade värmepumpsinstallatörer behövs. Kommissionen stödjer detta genom yrkesutbildningsstrategin, portabilitet av kvalifikationer, Clean Heat Market Mechanism och lagen om industriell acceleration (IAA) som styr offentliga investeringar mot "Made in EU"-produkter.

Kommentar

Frågan om utsläppshandelns framtid splittrar EU:s medlemsstater. Tio länder, med Polen och Italien i spetsen, vill lätta på kraven och hänvisar till höga energipriser och försämrad konkurrenskraft. På andra sidan står Sverige, Finland, Spanien och Nederländerna, som förordar ett strikt regelverk. Den svenska regeringen varnade innan förslaget presenterades för att lättnader inom ETS riskerar att tvinga fram hårdare klimatkrav på andra sektorer, såsom transporter och skogsbruk.

Flera av reaktionerna på de föreslagna lättnaderna för utsläppshandeln har varit skarpa. Centerpartiets företrädare i EU-parlamentet beskrev förslaget som ”chockerande dåligt". Såväl den svenska regeringen som svensk industri har framhållit att förändringarna underminerar förutsättningarna för företag som redan har gjort betydande investeringar i sitt klimatarbete. Statsminister Ulf Kristersson framförde detta i ett brev till kommissionsordförande Ursula von der Leyen och betecknade ett sådant utfall som orimligt. Tidigare under våren 2026 hade ministrar från Danmark, Finland, Lettland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Sverige i ett brev till energikommissionär Dan Jørgensen framfört att systemet fungerar bra, stöder gränsöverskridande elhandel och har sparat Europa cirka 34 miljoner euro per år. Sveriges EU-minister, Jessica Rosencrantz, framförde detta budskap i ett senare brev till Rådets ordförandeskap i mitten av juli 2026 och förmedlade att det är viktigt att företag och sektorer som har gjort stora investeringar i linje med nuvarande ramverk inte försätts i en konkurrensnackdel. 

Bland de svenska branschorganisationerna är bilden nyanserad. Svenskt Näringsliv välkomnar den ambitiösa utfasningsbanan, den sänkta indragningstakten i marknadsstabilitetsreserven och att mer ETS-intäkter styrs till industrins klimatinvesteringar, men motsätter sig den förlängda utfasningen av fri tilldelning (2038 i stället för 2034), som bromsar CBAM-infasningen, och kritiserar avsaknaden av en lösning för exportkonkurrens. Energiföretagen ser positivt på att avfallsförbränning inkluderas i ETS men varnar för att den långa infasningsperioden fram till 2034 riskerar att skapa ojämlika konkurrensvillkor. Avfall Sverige välkomnar att avfallsbränning nu inkluderas i EU ETS i alla medlemsstater och betonar vikten av enhetliga ETS-regler i hela EU så att svenska anläggningar inte missgynnas.

Reaktionerna på handlingsplanen för elektrifiering är relativt få. Redan den 25 juni 2026 undertecknade Sverige, tillsammans med Danmark, Frankrike och Nederländerna, ett gemensamt dokument till TTE-rådet (transporter, telekommunikation och energi) som starkt välkomnade den kommande planen och dess mål att accelerera elektrifieringen inom byggnader, transport och industri. Länderna betonade att importberoende av fossila bränslen undergräver energisäkerheten och att elektrifiering med fossilfri produktion är det mest effektiva svaret på externa chocker. Energiföretagen Sverige stödjer i sitt yttrande handlingsplanen och dess klimatmål, och menar att den bör tydligt visa hur elektrifiering och flexibilitet kan leverera ett kostnadseffektivt, tryggt och klimatneutralt energisystem. 

Nästa steg

Förslaget ska nu beredas i Rådet och Europaparlamentet genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Förhandlingarna väntas främst röra balansen mellan klimatambition och industriell konkurrenskraft, koldioxidläckagerisk, internationella utsläppskrediter samt finansiering av den industriella omställningen. Utfallet kommer att få stor betydelse för energisektorn. Ett långsiktigt och förutsägbart ETS är avgörande för investeringar i fossilfri elproduktion, elektrifiering och nätutbyggnad, men betydande politiska motsättningar kvarstår kring systemets framtida utformning. Europaparlamentets rapportör för förslaget blir Peter Liese (EPP), som även ledde den föregående revideringen av ETS-direktivet. Rådet och parlamentet siktar på en politisk överenskommelse senast första kvartalet 2027, med intensiv debatt förväntad från september 2026.

Läs Kommissionens pressmeddelande här.