Vinge Insights

Europaparlamentet har antagit sin position om EU:s värdepapperiseringspaket

Arbrattnbeu 16.9

Bakgrund

Översynen av värdepapperiseringsregelverket är det första konkreta ändringsförslaget inom ramen för EU:s spar- och investeringsunion och syftar till att förstärka den europeiska värdepapperiseringsmarknaden. Processen har hittills bestått av följande steg:

  • 17 juni 2025: Europeiska kommissionen presenterade sitt förslag till ändringar av SECR och CRR (”kommissionens förslag”).
  • 19 december 2025: Rådet antog sitt förhandlingsmandat avseende SECR och CRR (”rådets position”).
  • 5 maj 2026: ECON röstade igenom parlamentets ändringsförslag till SECR och CRR. Positionen bekräftades därefter av parlamentet i plenum den 21 maj 2026 (”parlamentets position”).

Ändringarna kommer generellt att medföra att kapitaltäckningskraven minskar för värdepapperiseringar.

Vad innebär förslagen från kommissionen?

Paketet ändrar två regelverk med delvis olika syften. CRR styr den tillsynsmässiga kapitalbehandlingen av värdepapperiseringspositioner, medan SECR reglerar produkt-, uppförande- och transparenskrav för emittenter och investerare. Utöver dessa två förordningar omfattar paketet även ändringar i två delegerade akter – LCR-förordningen och Solvens II-förordningen – som behandlas kortfattat nedan.

Tillsynsförordningen

Kapitalkraven sänks

  • Det fasta riskviktsgolvet om 15 procent för seniora icke-STS-positioner och 10 procent för seniora STS-positioner föreslås ersättas med en riskbaserad formel där golvet i stället beräknas utifrån de underliggande tillgångarnas riskvikter.
  • P-faktorn, som ökar det kapital som krävs för att hålla en värdepapperiseringsposition i stället för de underliggande exponeringarna, sänks under SEC-SA till 0,6 för seniora originator- och sponsorpositioner.
  • En ny kvalitetsklass av seniora positioner, resilienta positioner, introduceras med ett lägre riskviktsgolv för originator- och sponsorpositioner.
  • För att en position ska kvalificera som senior krävs enligt förslaget, utöver att den är först i betalningsordningen, att en lägsta attachment point uppnås.

Ramverket för betydande risköverföring (SRT) ändras

  • De nuvarande mekaniska testerna för betydande risköverföring (SRT), mezzanintestet respektive förstaförlusttestet, ersätts av ett principbaserat test, där bedömningen utgår från hur stor andel av poolens viktade oväntade förluster som faktiskt överförs till tredje part.
  • Den tillståndsbaserade metoden avskaffas också.
  • Originatorn ska lämna en självutvärdering som innefattar en kassaflödesmodell som visar transaktionens motståndskraft även under stress.

Värdepapperiseringsförordningen

Gränsdragningen mellan offentliga och privata transaktioner justeras

  • Kommissionen utvidgar definitionen av offentlig värdepapperisering, bl.a. så att transaktioner med värdepapper som tas upp till handel på en handelsplats i unionen (eng. Union trading venue) omfattas.
  • Gränsdragningen är central eftersom den avgör omfattningen av transparenskraven och om konfidentialitetsskydd gäller.

Transparens- och due diligence-kraven förenklas

  • Innehållet i rapporteringsmallarna enligt artikel 7 förenklas väsentligt, med ytterligare lättnader för privata transaktioner.
  • Den detaljreglerade due diligence-regimen ersätts av en mer principbaserad version och rapporteringen till värdepapperiseringsregister utvidgas till att omfatta såväl offentliga som privata transaktioner.
  • Utförandet av due diligence ska kunna delegeras till en annan institutionell investerare.

Sanktioner, ”sole purpose” och tredjelandstransaktioner

  • Administrativa sanktioner ska kunna riktas även mot investerare som brister i sin due diligence. Taket för den administrativa sanktionen ska motsvara 10 procent av investerarens globala nettoomsättning.
  • För tredjelandstransaktioner kvarstår kommissionens förslag nära dagens ordning. EU-investerare ska fortfarande kontrollera att originator, sponsor eller SSPE tillhandahåller information enligt artikel 7 i de föreskrivna EU-mallarna.

Delegerade akter: LCR och Solvens II

Likviditetstäckningskvoten (LCR). Genom ändringar i LCR-förordningen (kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61) utvidgas kvalificeringen av seniora trancher i traditionella STS-värdepapperiseringar som likvida tillgångar (nivå 2B) från enbart AAA till intervallet AAA–A-, samtidigt som värderingsavdragen sänks och kravet på att tranchens viktade genomsnittliga löptid (WAL) inte får överstiga fem år slopas. Slopandet av WAL-kravet innebär att även värdepapperiseringar med längre löptid, t.ex. med bolån eller infrastrukturlån som underliggande exponeringar, kan kvalificera som likvida tillgångar. Akten kan antas först när CRR och SECR är på plats, eftersom den bygger på begreppet resilient värdepapperisering.

Solvens II. Kommissionen antog den 29 oktober 2025 en ändring av ändring av Solvens II-förordningen (kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35) genom delegerad förordning (EU) 2026/269, som för spreadrisk (spread risk SCR) för försäkringsföretags innehav av värdepapperiseringspositioner. Seniora STS-positioner anpassas i nivå till säkerställda obligationer, och för icke-STS-positioner införs en ny åtskillnad mellan seniora och icke-seniora trancher. Reglerna börjar tillämpas den 30 januari 2027.

Parlamentets position i huvuddrag

Parlamentets position bygger i huvudsak på kommissionens struktur och övergripande inriktning, men avviker på ett antal punkter som behandlas närmare nedan.

Tillsynsförordningen

Kapitalkraven för värdepapperiseringspositioner sänks. Parlamentet behåller kommissionens riskbaserade formel för riskviktsgolvet, men lägger till ett tak som innebär att golvet inte kan överstiga dagens nivå. Parlamentet sänker också lutningskoefficienten i formeln från 15 till 12 procent, vilket gör att golvet ökar långsammare när riskvikterna för de underliggande exponeringarna stiger. Därutöver sänks p-faktorn under SEC-SA till 0,6 för seniora icke-STS-investerarpositioner och till 0,4 för vissa seniora originator- och sponsorpositioner. För icke-seniora positioner, i såväl STS- som icke-STS-värdepapperiseringar, behålls samtidigt dagens riskviktsgolv om 15 procent, och en ny regel införs om att riskvikten inte får understiga den som gäller för den seniora tranchen i samma transaktion. Kravet på en lägsta attachment point för att en position ska kvalificera som senior slopas, och övergångsregler (grandfathering) införs för befintliga positioner med möjlighet att välja in sig under de nya reglerna.

Förhållandet till säkerställda obligationer uppmärksammas. När kapitalkraven för seniora värdepapperiseringspositioner sänks blir de mer jämförbara med säkerställda obligationer ur ett tillsynsperspektiv. Parlamentet föreslår ingen omedelbar ändring av kapitalkraven för säkerställda obligationer. I stället får kommissionen i uppdrag att följa hur reformen påverkar marknaden för säkerställda obligationer och bedöma om deras riskvikter behöver justeras.

Lättnader i stabil nettofinansieringskvot (NSFR) införs. Originatorer får tillämpa den lägre stabila finansieringsfaktor som gäller för innehavda värdepapperiseringspositioner även när de underliggande exponeringarna fortsatt redovisas på balansräkningen. En stabil finansieringsfaktor om 0 procent införs samtidigt för positioner i traditionella värdepapperiseringar som originatorn behåller utöver kravet på bibehållet ekonomiskt intresse. 

Värdepapperiseringsförordningen

Gränsen mellan offentliga och privata transaktioner förblir central, eftersom den avgör hur långt transparenskraven sträcker sig. Utöver kommissionens kriterium att en transaktion är offentlig när ett prospekt krävs vill parlamentet att även transaktioner med aktivt förvaltade exponeringsportföljer ska räknas som offentliga. Det kan få betydelse för strukturer som i dag typiskt sett är privata, bl.a. lagerfinansiering till CLO-förvaltare och belåning av kreditfonder.

Sanktionsregimen utvidgas till investerare. Parlamentet behåller kommissionens förslag att administrativa sanktioner ska kunna riktas även mot investerare som brister i sin due diligence. Taket för sanktionen sänks dock jämfört med kommissionens linje, till hälften av det investerade beloppet, och en och samma överträdelse ska inte kunna sanktioneras två gånger när sektorsspecifik reglering redan är tillämplig.

”Sole purpose”-testet i originatorsdefinitionen behandlas för första gången i lagstiftningsprocessen. Testet avgör om en aktör räknas som originator och därmed kan hålla den lagstadgade riskandelen i en transaktion. Parlamentet ger EBA i uppdrag att precisera kriterierna i tekniska standarder och inför en s.k. safe harbour för företag som använder värdepapperisering för att finansiera en verksamhet inriktad på varor eller icke-finansiella tjänster. Hur kreditfonder och CLO-förvaltare ska bedömas förblir dock oklart.

För tredjelandstransaktioner tas kravet bort på att säljarsidan utanför EU ska lämna information enligt EU:s rapporteringsmallar. EU-investerare måste dock fortfarande kontrollera att ”väsentligen likvärdig” information lämnas, vilket i praktiken kan innebära att mallarna ändå måste användas.

UCITS-fonders investeringsutrymme utökas. Parlamentet föreslår att en UCITS-fond ska få förvärva upp till 20 procent av värdepapperen i en värdepapperisering från samma emittent. Det är en höjning från dagens 10-procentsgräns och har särskild betydelse för fonder som investerar i CLO:er.

I övrigt ansluter sig parlamentet i huvudsak till kommissionen och rådet. Det gäller bl.a. förenklingen av rapporteringsmallarna, den mer principbaserade due diligence-regimen, den utvidgade rapporteringen till värdepapperiseringsregister och möjligheten att delegera utförandet av due diligence.

Vad händer nu?

Trilogförhandlingarna mellan parlamentet, rådet och kommissionen inleddes i juni 2026. Målsättningen är att nå en slutlig överenskommelse före årsskiftet, vilket innebär att de reviderade reglerna tidigast bedöms kunna träda i kraft under 2027.

Flera frågor med stor praktisk betydelse är fortfarande öppna. Det gäller bl.a. den slutliga kalibreringen av riskviktsgolvet och p-faktorn, gränsen mellan offentliga och privata transaktioner, sanktionsregimens räckvidd gentemot investerare och behandlingen av tredjelandstransaktioner. Utfallet i dessa delar blir viktigt för svenska kreditinstituts möjligheter att använda värdepapperisering – både traditionell och syntetisk – för kapital- och likviditetsstyrning, och för svenska institutionella investerares intresse för tillgångsklassen.

Vinge deltar, genom Albert Wållgren och Henrik Ossborn, i regeringens branschråd i frågor om värdepapperisering och regleringen av sådana transaktioner. Vinge följer lagstiftningsarbetet löpande och bistår banker, försäkringsföretag, fondförvaltare och andra marknadsaktörer med att analysera reformens konsekvenser, anpassa transaktionsstrukturer och förbereda verksamheten inför det nya regelverket. Kontakta oss gärna om du vill diskutera vad förslagen innebär för din verksamhet.

Så påverkas kapitalkraven vid SRT

Riskvikt och kapitalkrav – senior värdepapperiseringsposition

Regelverk

100 %
0 %50 %100 %150 %200 %
30 %
0 %25 %50 %75 %95 %
1 000 mkr
05001 0001 5002 000 mkr

Typ

Innehav

Vad styr riskvikten?

SEC-SA-formeln

Riskviktsgolvet

Kapitalkrav per regelverk

Nuvarande
Kommissionen
Parlamentet

 

Illustrationen ovan visar kapitaltäckningseffekterna av SRT enligt nuvarande regler samt enligt kommissionens respektive parlamentets förslag. Den bygger på vissa förenklade antaganden och är endast avsedd som illustration. Resultatet bör därför inte ligga till grund för bedömningar eller beslut utan ytterligare analys och kontroll.