Nyhet

Nytt rättsfall från EU-domstolen rörande rätten till rättelse av felaktiga uppgifter (i detta fall uppgifter om könsidentitet)

7 juli 2025 GDPR

Den 13 mars i år meddelade EU-domstolen i mål C-247/23 att artikel 16 i GDPR innebär en skyldighet för nationella myndigheter att rätta felaktiga personuppgifter om könsidentitet i offentliga register, utan att kräva bevis för genomgången könskorrigerande operation. Domstolen slog fast att sådana krav strider mot GDPR:s principer om riktighet och proportionalitet samt mot grundläggande rättigheter enligt EU-stadgan. Administrativ praxis får inte begränsa rätten till rättelse – endast lagstiftning kan göra det. Ett läkarintyg kan utgöra tillräcklig bevisning för att rätta uppgiften.

Sammanfattning

Den 13 mars i år meddelade EU-domstolen en dom i målet C-247/23, VP mot Orszagos Idegenrendészeti Féigazgatésag (Nationella migrationspolismyndigheten i Ungern, härefter kallad ”Asylmyndigheten”). Målet rörde frågan om en nationell myndighet är skyldig att rätta felaktiga personuppgifter om könsidentitet i ett offentligt register, och om det är tillåtet att kräva bevis för att en könskorrigerande operation har genomförts för att rättelsen ska ske. EU-domstolen konstaterade att artikel 16 i dataskyddsförordningen (GDPR) innebär en skyldighet för nationella myndigheter att rätta felaktiga personuppgifter om könsidentitet, och att det inte är tillåtet att kräva bevis för en könskorrigerande operation för att utöva denna rätt.

Kommentar

Det aktuella rättsfallet belyser vikten av att nationella myndigheter följer GDPR:s principer om riktighet och skydd av personuppgifter. Avgörandet klargör att utövandet av rätten till rättelse av felaktiga personuppgifter inte får vara avhängig oproportionerliga krav, såsom bevis för en könskorrigerande operation. Sådana krav strider mot GDPR:s syfte att säkerställa en hög nivå på skyddet av fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter samt mot rätten till personlig integritet och respekt för privatlivet som följer av EU-stadgan. Domen betonar vikten av att medlemsstaterna efterlever GDPR:s principer om riktighet och att eventuella begränsningar av rättigheter, däribland rätten till rättelse, endast får ske genom lagstiftningsåtgärder, inte genom administrativ praxis.

Bakgrund

VP, en iransk medborgare, beviljades uppehållstillstånd på grund av flyktingstatus i Ungern år 2014.  VP hade åberopat sin transsexualitet och ingett läkarintyg som bekräftade att VP var en person av manligt kön, även om han var född som kvinna. Trots detta registrerades VP som kvinna i asylregistret. År 2022 ansökte VP om att den registrerade könstillhörigheten skulle ändras till manligt kön och att förnamnet skulle ändras, med stöd av artikel 16 i GDPR. Asylmyndigheten avslog ansökan med motiveringen att VP inte hade styrkt att han genomgått en könskorrigerande operation och att de intyg som ingetts endast bekräftade transsexualiteten. VP överklagade beslutet till Fővarosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapest stad), som hänsköt frågan till EU-domstolen.

EU-domstolens bedömning

EU-domstolen inledde med att ge en rättslig bakgrund om tillämpliga regler i GDPR. Enligt artikel 16 i GDPR har den registrerade rätt att få felaktiga personuppgifter rättade utan onödigt dröjsmål. Artikel 5.1 d i GDPR föreskriver att personuppgifter ska vara riktiga och om nödvändigt uppdaterade samt att alla rimliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att personuppgifter som är felaktiga i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas raderas eller rättas utan dröjsmål. Vidare konstaterade EU-domstolen att syftet med GDPR är att säkerställa en hög nivå på skyddet av fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter, i synnerhet den i EU-stadgan och Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt (FEUF) fastslagna rätten till skydd av personuppgifter. EU-domstolen framhöll härvid att i enlighet med detta syfte ska all behandling av personuppgifter vara förenlig med de principer för behandling av personuppgifter som anges i artikel 5, vilket innefattar principen om riktighet.

EU-domstolen fastslog att uppgiften om VP:s könsidentitet utgör en personuppgift och att behandlingen av denna uppgift omfattas av GDPR:s materiella tillämpningsområde. Domstolen hänvisade till tidigare rättspraxis och erinrade om att riktigheten och fullständigheten av personuppgifter ska bedömas i förhållande till det ändamål för vilket de samlades in. Mot bakgrund av detta påpekade EU-domstolen att om syftet med insamlingen av uppgifter om könsidentitet i asylregistret är att identifiera den registrerade bör Asylmyndigheten beakta den registrerades könsidentitet vid tidpunkten för införandet i asylregistret, och inte den könsidentitet som denne hade vid födseln. Domstolen konstaterade att den personuppgift om VP:s könsidentitet som finns i asylregistret således var oriktig redan när den infördes, eftersom Ungern medgav att VP är en transperson vid införandet i asylregistret.

Vidare framhölls att en medlemsstat inte kan åberopa särskilda bestämmelser i nationell rätt som antagits med stöd av artikel 6.2 och 6.3 i GDPR för att uppställa hinder för rätten till rättelse enligt artikel 16 i GDPR. Detta då dessa särskilda bestämmelser inte syftar till att avvika från bestämmelserna i förordningen, utan endast att ytterligare precisera tillämpningen av dem. Därefter lyfte domstolen fram att artikel 23 i GDPR visserligen tillåter begränsningar av de rättigheter och skyldigheter som följer av rätten till rättelse enligt GDPR. Sådana begränsningar är dock endast tillåtna under vissa föreskrivna omständigheter och i förevarande fall framgick det inte att den ungerska lagstiftaren, med beaktande av de villkor som avses i artikel 23 i GDPR, skulle ha begränsat räckvidden av rätten till rättelse eller att Asylmyndigheten skulle ha motiverat sitt beslut att inte bevilja den begärda rättelsen med hänvisning till en sådan lagstadgad begränsning. I stället var EU-domstolen av uppfattningen att Asylmyndighetens vägran att rätta VP:s könsidentitet i asylregistret snarare grundade sig på bedömningen att VP inte hade styrkt sin könsidentitet.

I detta sammanhang poängterade EU-domstolen att den registrerade visserligen kan vara skyldig att lägga fram relevanta och tillräckliga bevis som rimligen kan krävas för att styrka att uppgifterna är oriktiga. Återigen erinrades det om att artikel 23 i GDPR fortfarande måste iakttas, om utövandet av rätten till rättelse ska begränsas. En administrativ praxis, såsom den Asylmyndigheten bedömde ärendet utefter, som kräver bevis på en könskorrigerande operation för att rätta uppgifter om könsidentitet uppfyller inte kravet i artikel 23 att begränsningar av rättigheter endast får ske genom lagstiftningsåtgärder. Ungersk rätt förefaller nämligen inte innehålla någon sådan lagstiftningsåtgärd.

Domstolen betonade vidare att en sådan administrativ praxis som kräver bevis för en könskorrigerande operation undergräver det väsentliga innehållet i de grundläggande rättigheter som garanteras i EU-stadgan, särskilt rätten till personlig integritet och rätten till respekt för privatlivet enligt artiklarna 3 och 7 i stadgan. Enligt Europadomstolens praxis skyddar artikel 8 i Europakonventionen, vilken motsvarar artikel 7 i stadgan, en persons könsidentitet som en av de mest intima aspekterna av en persons privatliv. Domstolen påpekade att det enligt Europadomstolens praxis inte kan vara en förutsättning för att erkänna transpersoners könsidentitet att dessa personer genomgår en av dem oönskad operation. I sammanhanget är det dessutom varken nödvändigt eller proportionerligt med ett sådant bevis för att styrka könsidentiteten eftersom ett läkarintyg kan utgöra relevant och tillräcklig bevisning i det aktuella fallet.

Sammanfattningsvis konstaterade EU-domstolen att artikel 16 i GDPR innebär en skyldighet för en nationell myndighet med ansvar för att föra ett offentligt register att rätta personuppgifter om en fysisk persons könsidentitet när dessa uppgifter inte är riktiga. Fysiska personer som vill utöva sin rätt till rättelse kan behöva lägga fram relevanta och tillräckliga bevis som rimligen kan krävas för att styrka att uppgifterna är oriktiga. En medlemsstat får dock under inga omständigheter genom administrativ praxis göra utövandet av denna rätt beroende av att personen lägger fram bevis för att de har genomgått en könskorrigerande operation.