Den 26 februari 2025 presenterade Europeiska Kommissionen sin Clean Industrial Deal - A joint roadmap for competitiveness and decarbonisation (på svenska ”given för en ren industri”), en strategisk affärsplan som syftar till att stärka Europas industriella konkurrenskraft samtidigt som klimatförändringar ska bemötas genom utfasning av fossila bränslen (En. decarbonisation) och innovation.
Planen har primärt fokus på att minska kostnaderna på lång och kort sikt för energiintensiva industrier – såsom stål- och betongindustrin – samt att främja utvecklingen av, och efterfrågan på, ren teknik (En. clean tech) inom EU, exempelvis produktion av förnybar el samt andra hållbara produkter och tjänster.
Kommission framhåller också att man kommer att prioritera cirkularitet, eftersom det är nyckeln till att maximera EU:s begränsade resurser, minska unionens beroenden och öka dess motståndskraft (En. resilience) – det senare vilket är en annan viktig målsättning för Kommissionen.
För att uppnå målsättningen med Clean Industrial Deal har Kommissionen identifierat sex särskilt viktiga drivkrafter:
Även om Clean Industrial Deal redan idag innehåller ett antal konkreta förslag på åtgärder inom dessa områden är den strategiska affärsplanen huvudsakligen en plan för framtida åtgärder. Företag vars verksamhet är energiintensiv, rör ren teknik eller för vilka tillgången till kritiska råmaterial är viktig kan därför förvänta sig en ström av förslag på åtgärder från Kommissionen inom de kommande två åren som i varierande grad kommer att påverka dem.
Samma dag som man presenterade Clean Industrial Deal, la Kommissionen också fram förslag på det första Omnibus-paketet (Omnibus I & II). Denna samling med lagförslag innehåller bland annat lättnader av rapporteringskrav för EU-företag och ökar flexibiliteten i EU:s investeringsprogram. Liksom Clean Industrial Deal syftar Omnibus-paketen till att nå målen i EU:s konkurrenskraftskompass (se artikel om konkurrenskraftskompassen i Vinges Nyheter från EU 1/25). Mer om Omnibus I & II går att läsa här.
En av hörnstenarna i Clean Industrial Deal är att säkerställa energitillgång till överkomliga priser, vilket är särskilt avgörande för energiintensiva sektorer som stål- och cementindustrin. EU:s beroende av importerade fossila bränslen är enligt Kommissionen huvudorsaken till högre och mer volatila energipriser som varit kostsamma för dessa industrier.
Kommissionen framhåller även att mer strukturella brister i elsystemet leder till högre energikostnader och påverkar de europeiska industriernas energiräkningar, såsom otillräckliga sammanlänkningar och nätinfrastruktur samt begränsad integration och flexibilitet i energisystemet
Samtidigt med Clean Industrial Deal publicerades därför Handlingsplanen för överkomliga energipriser (En. Action Plan for Affordable Energy), som innehåller åtgärder som konkretiserar Kommissionens planer på att öka tillgången till energi till överkomliga priser för industri, företag och hushåll och samtidigt påskynda nödvändiga strukturreformer.
Handlingsplanen utgör en del av det övergripande arbetet med att stärka integrationen mellan medlemsstaternas energimarknader, inom ramen för styrningen av energiunionen och klimatpolitiken, ett initiativ som inleddes av Kommissionen år 2015.
Åtgärder avseende denna drivkraft innefattar:
Clean Industrial Deal syftar till att skapa förutsättningar för att öka efterfrågan på ren teknik och rena produkter, med målsättningen att positionera EU som en global ledare i den gröna omställningen. De nya åtgärderna ska också komplettera genomförandet av EU:s långsiktiga mål att skapa en marknad för avskiljt och lagrat koldioxid (En. carbon capture and storage).
Åtgärder avseende denna drivkraft innefattar:
Kommissionen uppskattar att EU behöver öka sina årliga investeringar i energi, industriell innovation och uppskalning, samt transportsystem med cirka EUR 480 miljarder jämfört med det senaste decenniet.
För att nå denna målsättning avser Kommissionen att vidta åtgärder för att öka finansieringen på EU-nivå, ge ökade incitament för privata investeringar och öka effektiviteten för statligt stöd.
Åtgärder avseende denna drivkraft innefattar:
Främjande av privata investeringar:De ändringar av InvestEU-förordningen som lades fram i Omnibus II ska användas för att öka InvestEUs riskbärande kapacitet samt förenkla och möjliggöra bl.a. återanvändning av överskott och återflöden från äldre finansiella instrument.
Kommissionen kommer också att samarbeta med Europeiska Investeringsbanken (EIB) och privata investerare för att under 2026 initiera ett TechEU investeringsprogram. Detta ska bl.a. användas för att skala upp företag som investerar i innovativa teknologier såsom AI, clean tech, kritiska råmaterial, och kvantum-datorer.Kommissionens avsikt är vidare att den kommande översynen av den allmänna gruppundantagsförordningen för statligt stöd (En. General Block Exemption Regulation, ”GBER”) ska minska den administrativa bördan för såväl företag som medlemsstater. Parallellt ska Kommissionen också se över garantimeddelandet (Meddelande från Kommissionen om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statliga garantier).
Utanför reglerna om statligt stöd, lyfter Kommissionen fram att man är beredd att ge informell vägledning till företag huruvida samarbetsprojekt som bidrar till att uppnå EU:s prioriteringar är förenliga med konkurrensreglerna – särskilt de som rör innovation, minskade koldioxidutsläpp och ekonomisk säkerhet i EU.
Dessutom kommer riktlinjerna för bedömning av koncentrationer att ses över. Detta för att säkerställa att koncentrationers effekter på priserna på hållbara produkter, ren innovation, effektivitetsvinster som ger hållbara fördelar, samt motståndskraft och investeringsintensitet i vissa strategiska sektorer integreras bättre i konkurrensanalysen.
Kommissionen framhåller att EU behöver minska beroendet av import från tredjeland och minska leveransstörningar. Cirkularitet ska vara en drivkraft för innovation och kommer att göra Europas industriproduktion mer hållbar, påskynda utfasningen av fossila bränslen och förbättra resurssäkerheten.
Åtgärder avseende denna drivkraft innefattar:
Kommissionen nämner också att man skulle kunna ge informell vägledning om hur samarbete om återvinning av råvaror kan bli så effektivt som möjligt i linje med EU:s konkurrensregler.
Man avser även se över reglerna om systemet för begagnade varor i EU:s mervärdesskattedirektiv, som en del av ett grönt mervärdesskatteinitiativ som ska läggas fram under fjärde kvartalet 2026.
Kommissionen framhåller att världens stora ekonomier i dag tävlar om att få tillgång till marknader, kritiska råvaror, ny teknik och globala handelsvägar i kampen om klimatneutralitet och om att först utveckla eller förvärva strategisk teknik. Dessutom utsätts EU:s industri för orättvis global konkurrens enligt Kommissionen, framför allt på grund av export från tredje land av inhemsk överkapacitet till kraftigt rabatterade priser.
Åtgärder avseende denna drivkraft innefattar:
I januari 2026 ska Kommissionen anta ny vägledning rörande tillämpningen av förordningen om utländska subventioner (En. Foreign Subsidies Regulation – FSR), bl.a. rörande bedömningen av vad som utgör snedvridande effekter.
Kommissionen flaggar också för att man fortsatt kommer att använda sig av handelspolitiska skyddsinstrument, såsom exempelvis antidumpnings- och antisubventionstullar, för att skydda europeiska ekonomiska intressen.
Kommissionen framhåller att varje person, samhälle och företag ska kunna dra nytta av den rena omställningen. Clean Industrial Deal innehåller därför ett åtagande om en rättvis omställning som ger kvalitetsjobb och stärker människors egenmakt genom att bygga vidare på deras kompetens, samtidigt som den ska främja social sammanhållning och rättvisa. Dessutom behöver europeisk industri kvalificerad arbetskraft och måste kunna erbjuda kvalitetsjobb som attraherar topptalanger från andra länder än EU:s medlemsstater.
Åtgärder avseende denna drivkraft innefattar:
Vid översynen av GBER avser Kommissionen också bedöma om, och hur, statsstödsreglerna i EU kan uppdateras för att ge bättre incitament för industrin att investera i kompetenshöjning, omställning, kvalitetsjobb och rekrytering av arbetskraft för en rättvis övergång.
För att skräddarsy åtgärder efter enskilda sektorers specifika behov arbetar Kommissionen också med flera sektorsspecifika planer för 2025, vilka kommer att följas av andra sektorer efter behov:
Clean Industrial Deal är en mycket omfattande strategi för att säkerställa en hållbar framtid för industrier i Europa – ekonomiskt, miljömässigt och socialt. Genom att kombinera klimatåtgärder med åtgärder som ska öka konkurrenskraften för europeiska företag under en övergripande tillväxtstrategi ska den hjälpa EU att bli en ledare inom cirkulär ekonomi och ren teknik.
Trots initiativets ambitioner har den föreslagna strategin också mött kritik. Vissa experter menar att planen riskerar att skapa obalans mellan medlemsstater med olika ekonomisk kapacitet eftersom den inte innehåller tillräckligt centraliserade satsningar på EU-nivå, utan förutsätter att många mål förverkligas med hjälp av nationella satsningar.
Finansieringsfrågan av alla de annonserade satsningarna är också föremål för debatt eftersom de många förändringarna träffar en stor bredd av sektorer som involverar många komplexa värdekedjor och ställer omfattande krav på investeringar. Så som diskuterat ovan innehåller Clean Industrial Deal ett antal åtgärder med syfte att öka tillströmningen av både privat och statligt kapital till de sex drivkrafterna, inte minst de som också framgår i Omnibus I &II. Emellertid har det ifrågasatts om de åtgärder som föreslagits, både i Clean Industrial Deal och i andra handlingsplaner, kan täcka det årliga investeringsbehovet av uppemot 480 miljarder euro som, enligt Kommissionens uppskattningar, krävs för att förverkliga målen.
Även om det finns barriärer som kan stå i vägen för att förverkliga alla mål har strategin också välkomnats som ett sätt att bemöta utmaningar för utvecklingen och utbudet av ren teknik. Särskilt positiva röster har hörts från solenergisektorn, tillsammans med andra aktörer inom hållbar elproduktion, som särskilt kan gynnas av Clean Industrial Deal. Därtill är den bredare ambitionen, att stötta hållbara och cirkulära industrier, något som uppskattats av intresseorganisationer för hållbarhet även om responsen från dessa grupper varit blandad. Vissa menar nämligen att Clean Industrial Deal utgör ett tydligt tecken på att EU nu prioriterar industrin, till nackdel för allmänhetens intresse av klimatåtgärder och att åtgärderna nu blir för svaga för att möjliggöra en effektiv grön omställning. Andra påpekar att, även om cirkularitet är en viktig grundsten för en hållbar ekonomi, är de åtaganden som Clean Industrial Deal innehåller inte tillräckligt konkreta. Om EU ska bli en världsledare inom cirkularitet innan 2030, krävs tydligare riktlinjer och införandet av reduktionsmål.
