Begreppet ”America First” inte är något som MAGA-rörelsen kommit på. Uttrycket härstammar från 1850-talet och har använts flitigt av den amerikanska administrationen från tid till annan, bland annat när man in i det sista försökte hålla sig utanför de två världskrigen. Mycket av retoriken som vi hör idag kommer från tidigare presidenter. Klart är dock att den nya amerikanska administrationen med olika medel – tullar, exportkontroll, sanktioner, anti-korruptionslagstiftning, hot om annektering av landområden och övergivande av beskydd – avser justera en, som den amerikanska administrationen uppfattar det, orättvis eller ofördelaktig ekonomisk situation relativt omvärlden. I bakgrunden spökar USA:s statsskuld, som är över 120 % av BNP. Som jämförelse är Sveriges statsskuld runt 30 % av BNP.
Man ska även komma ihåg att sedan 2016 har EU och USA befunnit sig i ett lågintensivt, om än pausat, handelskrig. En handelskonflikt mellan EU och USA låg således och puttrade redan innan den nya administrationen tillträdde.
De senaste månaderna har präglats av stor oreda på tullområdet, där USA har i olika omgångar framställt olika hot om att införa mycket höga tullar mot länder (inklusive EU) och även avseende specifika varor. Kulmen nåddes vid den så kallade ”Liberation Day” den 2 april, när USA presenterade vilka (mycket höga) tullsatser som skulle gälla för världens alla länder. Flera av dessa tullar har med framgång utmanats av amerikanska importörer i amerikansk domstol på basis av att det saknas rättsligt stöd för att införa desamma.
Samtidigt har länder infört eller hotat att införa mottullar – EU har aviserat mottullar på en rad olika amerikanska produkter från 4,4 % till 50 %. Samtidigt började USA att förhandla individuellt med enskilda länder och EU, och i skrivande stund (den 5 augusti) har flera överenskommelser nåtts. För svenskt vidkommande är den politiska överenskommelsen mellan EU och USA som träffades den 27 juli mest relevant, även om USA:s tullar mot andra länder givetvis även påverkar svenska företag på olika sätt. Överenskommelsen är inte juridiskt bindande.
USA:s överenskommelse med EU av den 27 juli
Det är ännu inte klarlagt exakt vad som överenskommits, eller hur beständig överenskommelsen är. Det är nog klokt att utgå från att överenskommelsen inte ska anses skriven i sten, baserat på att vi lärt oss att den amerikanska administrationen kan agera nyckfullt. Därtill finns stor osäkerhet kring specifika produkter, då förhandlingar fortfarande pågår och dessutom måste godkännas av den amerikanska administrationen. Med detta sagt förefaller överenskommelsen innebära följande:
• En generell tullsats om 15 % på import av varor från EU, inklusive bilar och bildelar
• Mindre eller ingen tull på vissa varor såsom flygplan, delar till flygplan, vissa kemikalier och vissa naturresurser
• Kvotsystem med ännu ej känd tullsats för stål och stålprodukter, medan 50 % tullar gäller tills vidare
• Flera produkter under förhandling såsom läkemedel och alkoholhaltiga drycker
• EU tar bort sina ordinarie tullar mot USA för industrivaror
Utspelen från USA:s administration har fortsatt efter överenskommelsen annonserades, vilket understryker den fortsatta osäkerheten. Bland annat har USA, enligt nyhetsartiklar, hotat med att införa 250 % tullar på läkemedel.
Ett stort antal länder har eller är i färd med att förhandla handelsvillkor med USA. Det förefaller som USA har för avsikt att genom diverse hot och/eller införande av kraftiga handelshinder positionera sig inför sådana förhandlingar, med avsikt att nå olika former av uppgörelser. Det är rimligt att anta att resultatet av dessa uppgörelser kommer vara mindre betungande än vad hoten förespeglar. Höga tullar är i det långa loppet inte fördelaktiga för någon, och detta inser med största sannolikhet även USA:s administration.
Med det sagt förefaller USA se Kina som sin främsta motståndare och relationen präglas av en övergripande strategisk maktkamp. Dessa förhandlingar är därför speciellt svårförutsägbara, inte mist med tanke på de kraftfulla motåtgärder som står till Kinas förfogande, bl.a. omvärldens (inklusive USA:s) beroende av kritiska metaller som finns i Kina. Emellertid är det osannolikt att endera parten skulle riskera en militär konflikt. Kanske ser man en omfattande ekonomisk konflikt som ett substitut till en sådan.
EU bör inse att man inom de närmsta åren har en svårare och mer oförutsägbar förhandlingspartner, som även är mer transaktionsinriktad och mindre sentimental. Förhandlingstaktiken som vi ser skiljer sig onekligen från vad vi är vana vid, vilket illustreras väl av de dubbla budskap som präglat USA:s diskussioner med speciellt två länder – Danmark och Iran.
Samtidigt som USA utövar stora påtryckningar mot Danmark med hot om annektering av Grönland ber man Danmark om att få köpa ägg på grund av en omfattande äggbrist i USA. På samma sätt utökar USA sanktionerna mot Iran (samt hotar med att införa ”sekundära tullar” mot länder som handlar med iransk olja) samtidigt som man återupptar samtalen med Iran om kärnenergiavtalet. Dessa samtal är för övrigt även i sig anmärkningsvärda då parterna träffades direkt utan ombud, vilket skedde senast 2015. När parterna hade de senaste förhandlingarna i Wien 2022 skedde detta genom ombud.
En brasklapp gällande tullarna (och kanske även andra åtgärder) är att det kan ifrågasättas om administrationen rent juridiskt har befogenhet att använda detta vapen på det sätt som görs nu
Mycket tyder på att vi kan förvänta oss oväntade drag i förhandlingar med den amerikanska administrationen. Därtill är det viktigt att förstå vad det egentliga målet är.
En brasklapp gällande tullarna (och kanske även andra åtgärder) är att det kan ifrågasättas om administrationen rent juridiskt har befogenhet att använda detta vapen på det sätt som görs nu. Administrationen motiverar flera av tullarna med att nuvarande handelssituation är ett ”ovanligt och extraordinärt hot” mot USA och att det därmed föreligger ett nationellt nödläge enligt International Emergency Economic Powers Act. Som nämnts ovan pågår flera rättsprocesser mot tullarnas införande, varav en har initierats av Kaliforniens guvernör.
USA motiverar tullarna mot bl.a. EU med att parterna har ett för USA orättvist handelsutbyte. Hur ser utbytet ut i verkligheten? Om man ser till varuhandel har EU ett relativt stort handelsöverskott mot USA. Inräknat tjänstesektorn är det betydligt jämnare.
Statistik från EU Kommissionen ger följande information[1]:
[1] Europeiska Kommissionen ”Questions and Answers on the US reciprocal tariff policy” från den 18 February 2025.
Det viktigaste är att svenska företag inte fastnar i retoriken utan analyserar situationen objektivt.
För svenska företag är konsekvenserna av den rådande situationen givetvis påtagliga. Tullar gör varor dyrare, vilket förmodligen inte bara kommer påverka handeln med USA, utan handel och produktion globalt. Därtill har osäkerhet alltid ett pris, och osäkerheten kommer förmodligen bestå inom överskådlig framtid även om mer formaliserade och juridiskt bindande handelsavtal nås. Man ska komma ihåg att handelsavtal vanligtvis tar flera år att förhandla och de forcerade avtal som USA nu ingår med EU och andra är i jämförelse mer schematiska, öppna för olika tolkningar och oundvikligen mer exponerade för omförhandlingar.
Några handfasta råd:
