Begreppet ”America First” inte är något som MAGA-rörelsen kommit på. Uttrycket härstammar från 1850-talet och har använts flitigt av den amerikanska administrationen från tid till annan, bland annat när man in i det sista försökte hålla sig utanför de två världskrigen. Mycket av retoriken som vi hör idag kommer från tidigare presidenter. Klart är dock att den nya amerikanska administrationen med olika medel – tullar, exportkontroll, sanktioner, anti-korruptionslagstiftning, hot om annektering av landområden och övergivande av beskydd – avser justera en, som den amerikanska administrationen uppfattar det, orättvis eller ofördelaktig ekonomisk situation relativt omvärlden. I bakgrunden spökar USA:s statsskuld, som är över 120 % av BNP. Som jämförelse är Sveriges statsskuld runt 30 % av BNP.
Man ska även komma ihåg att sedan 2016 har EU och USA befunnit sig i ett lågintensivt, om än pausat, handelskrig. En handelskonflikt mellan EU och USA låg således och puttrade redan innan den nya administrationen tillträdde.
Den 5 april införde USA tilläggstullar på import av i princip alla varor från alla länder med 10 procent (med vissa undantag). Den 9 april införde USA ytterligare tilläggstullar mot 60 länder, de så kallade reciproka tullarna, som senare samma dag sattes på paus tills den 9 juli, med undantag för varor från Kina som är belagda med en tullsats om 145%. Tilläggstullarna på 10 procent från den 5 april kvarstår.
Dock undantas följande varor:
• stål och aluminiumprodukter samt så kallade derivat som redan omfattas av en tilläggstull på 25%
• bilar och bildelar som redan omfattas av en tilläggstull på 25 procent
• koppar, läkemedel, halvledare, trä och vissa trävaror, vissa kritiska mineraler samt energiråvaror.
• Vissa elektroniska produkter, bland annat smartphones och halvledare.
EU har å sin sida aviserat mottullar på en rad olika amerikanska produkter från 4.4% till 50% vilka har pausats till den 14 juli.
Det kan noteras att de hotade tullarna omfattar endast 7% av alla varor som EU importerar från USA och 5% av alla varor som USA importerar från EU.
USA har dessutom aviserat att man avser införa avgifter på kinesiskbyggda fartyg som angör USA och även på fartyg som inte är kinesiskbyggda men som ingår i samma flotta som kinesiskbyggda fartyg.
Som motdrag har Kina infört tullar på amerikanska varor om 125%. Dessutom har Kina infört krav på exporttillstånd för ett stort antal viktiga metaller och magneter och även exportförbud avseende vissa av dessa metaller till USA vilket hotar att strypa leveranser av komponenter som är centrala för biltillverkare, flygtillverkare, halvledarföretag och militära entreprenörer runt om i världen. I skrivande stund är det oklart om det finns en process för att ansöka om exporttillstånd.
Enligt den amerikanska administrationen har ett 70-tal länder kontaktat dem för att förhandla handelsvillkor i ljuset av de hotade reciproka tullarna. Det förefaller som USA har för avsikt att genom diverse hot och/eller införande av kraftiga handelshinder positionera sig inför sådana förhandlingar, med avsikt att nå olika former av uppgörelser. Det är rimligt att anta att resultatet av dessa uppgörelser kommer vara mindre betungande för bl. a EU än vad hoten förespeglar. Höga tullar är i det långa loppet inte fördelaktiga för någon, och detta inser med största sannolikhet även USA:s administration.
Med det sagt förefaller USA se Kina som sin främsta motståndare och relationen präglas av en övergripande strategisk maktkamp. Dessa förhandlingar är därför speciellt svårförutsägbara, inte mist med tanke på de kraftfulla motåtgärder som står till Kinas förfogande. Emellertid är det osannolikt att endera parten skulle riskera en militär konflikt. Kanske ser man en omfattande ekonomisk konflikt som ett substitut till en sådan.
EU bör inse att man inom de närmsta åren har en svårare och mer oförutsägbar förhandlingspartner, som även är mer transaktionsinriktad och mindre sentimental. Förhandlingstaktiken som vi ser skiljer sig onekligen från vad vi är vana vid, vilket illustreras väl av de dubbla budskap som präglat USA:s diskussioner med speciellt två länder – Danmark och Iran.
Samtidigt som USA utövar stora påtryckningar mot Danmark med hot om annektering av Grönland ber man Danmark om att få köpa ägg på grund av en omfattande äggbrist i USA. På samma sätt utökar USA sanktionerna mot Iran (samt hotar med att införa ”sekundära tullar” mot länder som handlar med iransk olja) samtidigt som man återupptar samtalen med Iran om kärnenergiavtalet. Dessa samtal är för övrigt även i sig anmärkningsvärda då parterna träffades direkt utan ombud, vilket skedde senast 2015. När parterna hade de senaste förhandlingarna i Wien 2022 skedde detta genom ombud.
En brasklapp gällande tullarna (och kanske även andra åtgärder) är att det kan ifrågasättas om administrationen rent juridiskt har befogenhet att använda detta vapen på det sätt som görs nu
Mycket tyder på att vi kan förvänta oss oväntade drag i förhandlingar med den amerikanska administrationen. Därtill är det viktigt att förstå vad det egentliga målet är.
En brasklapp gällande tullarna (och kanske även andra åtgärder) är att det kan ifrågasättas om administrationen rent juridiskt har befogenhet att använda detta vapen på det sätt som görs nu. Administrationen motiverar tullarna med att nuvarande handelssituation är ett ”ovanligt och extraordinärt hot” mot USA och att det därmed föreligger ett nationellt nödläge enligt International Emergency Economic Powers Act. Flera rättsprocesser mot tullarnas införande, varav den senaste har initierats av Kaliforniens guvernör, pågår mot införande av tullarna på basis av att administrationen missbrukar lagstiftningen.
USA har hotat EU med att införa 20% tullar på samtliga varor, vilket har motiverats av att parterna har ett för USA orättvist handelsutbyte. Hur ser utbytet ut i verkligheten? Om man ser till varuhandel har EU ett relativt stort handelsöverskott mot USA. Inräknat tjänstesektorn är det betydligt jämnare.
Statistik från EU Kommissionen ger följande information[1]:
[1] Europeiska Kommissionen ”Questions and Answers on the US reciprocal tariff policy” från den 18 February 2025.
Det viktigaste är att svenska företag inte fastnar i retoriken utan analyserar situationen objektivt.
För svenska företag är konsekvenserna av den rådande situationen givetvis påtagliga. Tullar gör varor dyrare, vilket förmodligen inte bara kommer påverka handeln med USA, utan handel och produktion globalt. Därtill har osäkerhet alltid ett pris. Om höga tullar består kommer förmodligen nya handelsflöden utmejslas, vilket kommer få många olika konsekvenser inte minst i transportsektorn.
Några handfasta råd:
