Innan sommarledigheterna presenterade Europeiska Kommissionen en emotsedd ny ram för statsstöd – ett viktigt steg för Kommissionens giv för en ren industri, Clean Industrial Deal (se artikel om Clean Industrial Deal i Vinges Nyheter från EU 2/25). Den nya ramen, med kortnamnet CISAF (En. Clean Industrial Deal State Aid Framework), syftar till att ge konkret vägledning i hur statsstödsreglerna ska tolkas och tillämpas för att uppnå målen i given, och väntas få stor betydelse för statsstöd till europeisk industri för utveckling av ren energi, utfasning av fossila bränslen och ren teknik. CISAF började gälla den 25 juni 2025 och kommer att gälla till slutet av 2030.
Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina år 2022 infördes en tillfällig krisram (En. Temporary Crisis Framework, TCF) för att ge medlemsstaterna möjlighet att snabbt vidta stödåtgärder till förmån för de företag som särskilt påverkades av kriget. TCF ersattes i början av 2023 av TCTF (En. Temporary Crisis and Transitional Framework), där man lade till åtgärder med syfte att påskynda den gröna omställningen och uppnå netto noll-utsläpp. Under TCTF införde flera medlemsstater bl.a. olika varianter av riktade elprisstöd. TCTF har nu upphävts och ersatts av CISAF.
CISAF ska tillämpas parallellt med riktlinjerna för statligt stöd till klimat, miljöskydd och energi (En. Guidelines on State aid for Climate, Environmental protection and Energy – CEEAG), som antogs 2022 och kraftigt utvidgade 2014 års riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi. Detsamma gäller för den allmänna gruppundantagsförordningen (651/2014, GBER) som började gälla 2014 och som är en central del i EU:s statsstödsregler. GBER är för nuvarande under översyn av Kommissionen som den 14 juli inledde ett offentligt samråd om hur förordningen ska kunna moderniseras och anpassas efter EU:s konkurrenskraftskompass och Clean Industrial Deal (se artiklar om dessa ämnen i Vinges Nyheter från EU 1/25 respektive 2/25). Samrådet pågår till den 6 oktober 2025 och det går att läsa mer om processen på Kommissionens hemsida.
Den nya ramen för statsstöd ger ökade möjligheter och tydligare regler för medlemsstaterna att genomföra utsläppsminskande stödåtgärder som ska främja EU:s konkurrenskraft. Dessutom ska det bli lättare för privata aktörer att genomföra investeringar för att komplettera medlemsstaternas åtgärder.
Målsättningen är att främja följande typer av stöd:
Innovationsfonden, ett av EU:s finansieringsprogram för industriell utfasning av fossila bränslen och tillverkningsprojekt för ren teknik, är också sammanlänkad med CISAF. CISAF innehåller nämligen riktlinjer om hur stödåtgärder kan riktas mot projekt som fått en s.k. suveränitetsstämpel från Innovationsfonden. Därtill innehåller CISAF riktlinjer om hur privata investeringar i linje med Clean Industrial Deal ska kunna främjas av medlemsstaterna.
För att ge en bild av CISAF följer en redogörelse för huvuddragen i villkoren för stöd till ren energi och energiintensiva industrier, utfasningen av fossila bränslen, och produktionen av ren teknik. Därefter följer en redogörelse för hur CISAF ska länka samman statsstöd med innovationsfonden och privata investeringar.
Jämfört med befintliga riktlinjer för statsstöd innehåller CISAF både förenklade och specialiserade villkor för stödåtgärder i vissa sektorer. CISAF är ett tillägg och ett komplement till befintliga regelverk, såsom exempelvis CEEAG, och gäller alltså parallellt med dessa.
De stödåtgärder som CISAF omfattar underkastas ett antal allmänna krav som av naturliga skäl har nära anknytning till Clean Industrial Deal. Förutom vilka industrisektorer som omfattas, märks detta vad gäller målen om överkomliga energipriser, ledande marknader för ren energi, finansieringsmöjligheter, samt cirkularitet.
EU:s allmänna målsättning att underlätta för små- och medelstora företag (”SME”) som, i enlighet med Konkurrenskraftskompassen (se artikel i Vinges Nyheter från EU 1/25), har högprioriterats den senaste tiden genom en rad lagförslag om regelförenklingar, såsom det första Omnibus-paketet (Omnibus I & II – se artikel i Vinges Nyheter från EU 1/25) och, mer specifikt, Omnibus IV (se notis här), är även tydligt närvarande i CISAF. Under CISAF kan medlemsstaterna ge större summor i statsstöd till dessa företag. Exempelvis, vad gäller utbyggnaden av förnybar energi kan stödnivån höjas med 20 procentenheter för stöd till små företag och med 10 procentenheter för stöd till medelstora företag i förhållande till större stödmottagare.
I syfte att säkerställa att stöd inte ges till verksamheter som kort därefter visar sig sakna behov av stöd, t.ex. för att företagens lönsamhet ökat på ett oväntat sätt, att de snabbt flyttar sin verksamhet utanför EU efter att stödet mottagits eller på annat sätt slutar vara berättigade stödmottagare, innehåller CISAF ett antal kontrollmekanismer. Exempelvis föreskriver CISAF att en stödmottagare som utvecklar ren teknik måste åta sig att fortsätta bedriva verksamheten i det berörda området i tre eller fem år – beroende på företagets storlek – även efter att investeringsprojektet slutförts, med risk för att stödet annars krävs tillbaka. I det fall en stödmottagare, efter att stödet beviljats, visar sig inte längre uppfylla kraven på grund av ändrade omständigheter, kräver CISAF i många fall att medlemsstaterna inför så kallade claw back-mekanismer, som kan användas för att kräva återbetalningar från stödmottagaren. Under dessa mekanismer kan projekt som erhållit stöd och sedan gått med stora vinster bli tvungna att återbetala delar av stödet.
För att stöd ska få ges, måste stödmottagaren göra en investering eller bedriva en verksamhet som inte skulle ha varit möjlig utan stödet. Stödet måste alltså ha en så kallad stimulanseffekt. För att förenkla denna bedömning presumeras en stödåtgärd som huvudregel ha en stimulanseffekt om stödmottagaren påbörjar sin verksamhet först efter det att mottagaren lämnat in en skriftlig ansökan om stöd till nationella myndigheter.
Vidare måste stödåtgärder vara proportionerliga och begränsade till vad som är absolut nödvändigt för att utföra det projekt eller den verksamhet som beviljas stöd. För att säkerställa detta är huvudregeln i CISAF att stödbeloppen fastställs genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande. Eftersom det inte alltid är möjligt att använda ett sådant anbudsförfarande medger dock CISAF att medlemsstaterna i särskilda fall fastställer stödbeloppet på förhand.
Clean Industrial Deal framhåller behovet av att på ett kostnadseffektivt sätt påskynda utbyggnaden av förnybara och koldioxidsnåla energikällor och därigenom bidra till EU:s konkurrenskraft.
För att främja utbyggnaden av ren energi och att stötta energiintensiva industrier innehåller CISAF därför särskilda regler om statsstöd till bland annat:
Utöver elproduktion genom solceller och vindkraft berör ramen även andra energikällor som underlättar energiomställningen och minskar energikostnaderna för europeisk industri. Ett exempel som Kommissionen lyfter fram är förnybar vätgas.
CISAF:s stödåtgärder för att påskynda utbyggnaden av koldioxidsnåla bränslen fokuserar särskilt på stöd till produktion och lagring av bränslen med det som kallas icke-biologiskt ursprung, t.ex. vätgas. CISAF omfattar också koldioxidsnåla bränslen som framställs av fossila bränslen eller icke-förnybar el, exempelvis vätgasproduktion med hjälp av icke-förnybara strömkällor. I det fall stöd ges till produktionen av sådana bränslen framhåller Kommissionen vikten av att stödet i möjligaste mån riktar sig särskilt mot det förnybara och det koldioxidsnåla.
CISAF täcker vidare stödåtgärder till flexibilitetsmekanismer i energisystemen. Det handlar bland annat om stöd till produktion, lagring eller konsumtion av el i elsystemet – utan att använda fossila bränslen som primär energikälla – för att balansera utbud och efterfrågan, dvs. kapacitetsmekanismer för att balansera systemet och säkerställa strömtillgången. Stöd kan lämnas för att bygga batterikapacitet, värmelager och andra infrastrukturprojekt som syftar till att jämna ut tillgången till förnybar el.
Fram till dess att utfasningen av fossila bränslen i unionens elsystem fullt ut leder till lägre elpriser, kommer EU:s industrier enligt Kommissionen fortsätta att ha högre kostnader jämfört med sina globala konkurrenter. För att slå vakt om EU:s konkurrenskraft och se till att elektrifieringen inte stannar av innehåller CISAF regler som tillåter tillfälliga elprislättnader för företag inom energiintensiva sektorer genom sänkningar av grossistpriset på el. Detta ligger i linje med EU:s handlingsplan för överkomliga energipriser – se Vinges Nyheter från EU 2/25.
Riskerna med höga energikostnader beror till stor del på hur elintensiv och internationell den berörda sektorn är och stöd får endast ges i sektorer där riskerna är betydande. Dessa sektorer är angivna i bilaga 1 till CEEAG och inkluderar bland annat metallindustrin, gruvdrift samt betongproduktion.
Stödåtgärder som väsentligt bidrar till att minska växthusgasutsläppen från industrin eller som leder till betydande minskningar av industrins energianvändning omfattas också av CISAF. För att stödgärderna ska kunna godkännas kräver CISAF dock att de utformas så att utsläppsminskningar inte bara flyttas till andra sektorer. Stödåtgärder som leder till förbättrad materialeffektivitet och minskad materialförbrukning lyfts särskilt fram.
I undantagsfall får stöd till naturgas omfattas av stödåtgärderna förutsatt att det hos stödmottagaren antingen saknas tekniska alternativ till naturgas, att alternativa åtgärder ännu inte är möjliga på grund av otillräcklig tillgång till andra energikällor än naturgas, eller att utfasningen av fossila bränslen för verksamheten kommer genomföras etappvis. I dessa situationer måste medlemsstaterna också kräva att stödmottagarna lämnar in en detaljerad plan som visar hur naturgas helt ska fasas ut senast år 2040.
CISAF innehåller också regler för att säkerställa att stödåtgärderna inte går till att öka stödmottagarens produktionskapacitet, med undantag för kortvariga övergångseffekter. Därför är de tillåtna stödnivåerna begränsade till en viss andel av kostnaderna för utsläppsminskningarna som varierar dels utifrån vilken åtgärd som vidtas, dels utifrån stödmottagarens storlek, där mindre företag får mer fördelaktiga förutsättningar.
CISAF innehåller också regler för stöd som stimulerar ökad tillverkningskapacitet för produktion av ren teknik och komponenter som används i ren teknik. Såsom framgår av bilaga II till CISAF innefattar detta bland annat solcellsteknik, vindturbiner, batterier och värmelagring.
De stödberättigande kostnaderna avser investeringar i såväl materiella tillgångar, såsom fastigheter, byggnader och utrustning, som immateriella tillgångar, såsom patent, licenser och know-how.
Kommissionen poängterar att producenter av ren teknik under normala marknadsvillkor bör kunna täcka sina driftskostnader utan statsstöd, särskilt om deras investeringskostnader redan har subventionerats. Kommissionen pekar dock på vissa omständigheter som kan motivera statsstöd även för driftskostnader. Det rör sig bland annat om situationer när tillverkare av ren teknik utsätts för illojal global konkurrens, eller då det föreligger stor osäkerhet om framtida efterfrågan, såsom under uppbyggnadsperioder. I sådana lägen tillåter CISAF att medlemsstaterna, också tillsammans med privata investerare, genomför investeringar i sådana verksamheter till stöd för att tillfredsställa såväl investeringsbehov som driftskostnader.
EU:s innovationsfond finansierar utsläppsminskande projekt med intäkter från utsläppshandelssystemet (EU Emission Trading System – ETS) och CISAF innehåller regler som samverkar med Innovationsfondens bestämmelser. Enligt CISAF kan projekt som bedömts som särskilt viktiga av Innovationsfonden, och fått en s.k. suveränitetsstämpel, få extra stöd. Suveränitetsstämpeln är en särskild status som ges till projekt som anses ha stor strategisk betydelse för EU:s klimatmål och därmed prioriteras för ytterligare finansiering eller stödinsatser.
CISAF innehåller även regler om incitament till privata investeringar i linje med Clean Industrial Deal (se Vinges Nyheter från EU 2/25). Medlemsstaterna får bevilja stöd som minskar riskerna för privata investeringar i portföljer med projekt som omfattas av CISAF. Detta handlar om projekt inom utbyggnaden av ren energi, utfasningen av fossila bränslen i industrier och förstärkningen av produktionskapaciteten för ren teknik. Stödåtgärder inom denna kategori får emellertid bara riktas mot fonder eller företag med ett särskilt ändamål (En. special purpose vehicle – SPV) och stödet måste ges i form av eget kapital, lån och/eller garantier till dessa aktörer. Stödet måste vidare syfta till att skapa riskminskningar eller avkastningsökningar för att locka privata investeringar till fonden, t.ex. i form av garantier eller kapitalinvesteringar med olika aktieklasser där avkastningen på investeringen först tilldelas de privata investerarnas aktieklass.
CISAF innebär flera konkreta regelförändringar som har potential att få stor betydelse för många medlemsstater och företag. CISAF kan ses som ett av de viktigare stegen för att förverkliga Clean Industrial Deal. Genom att ge medlemsstaterna större möjligheter att bevilja stöd, kan CISAF dock också riskera att förstärka effekten av skillnaderna i medlemsstaternas ekonomiska förutsättningar. Eftersom CISAF rör nationella stöd och inte EU-gemensam finansiering ges medlemsstater med större och starkare ekonomier nämligen större möjlighet att gynna nationella industrisatsningar, medan medlemsstater med mindre och svagare ekonomier får svårare att utnyttja de möjligheter som CISAF ger.
Reaktionerna på CISAF har varit blandade. Gröna europaparlamentariker är kritiska till att ramen inkluderar stöd till teknologier som kärnkraft och annan ”low-carbon energy”, vilket enligt dem riskerar att urvattna den gröna omställningen. Liknande kritik kommer från WWF och andra miljöorganisationer, som menar att CISAF lämnar öppet för fortsatt beroende av fossila bränslen och anser att Kommissionen tydligare borde exkluderat fossila lösningar från CISAF.
På den andra sidan finns industriröster som välkomnar initiativet. Cefic, den europeiska kemiindustrins branschorganisation, ser CISAF som en viktig milstolpe för Europas industriella framtid. Även Ørsted, Danmarks största energibolag med danska staten som majoritetsägare, har uttryckt sig positivt då CISAF möjliggör investeringar i grön teknik och ser stor potential i de nya reglerna, under förutsättning att de används till att främja verkligt hållbara lösningar.
Nyhetsbrev från EU - augusti 2025
Prenumerera på nyhetsbrevet här
