Det nya systemet består av två delar: UPC och enhetspatentet. Avtalet om UPC har undertecknats av 24 EU-länder. I dagsläget har 18 länder ratificerat avtalet och är aktiva i systemet. Genom UPC är det möjligt att föra en enda patenträttegång med rättsverkningar i samtliga anslutna länder. Sanktioner såsom förbud med mera kan därmed få verkan i flera jurisdiktioner samtidigt.
Detta skiljer sig från det tidigare – och det fortfarande parallellt existerande – systemet där patenttvister kan föras nationellt i varje land, vilket i praktiken inneburit ett mer splittrat europeiskt landskap.
Enhetspatentet innebär på motsvarande sätt att det genom ett enda patent kan erhållas en rättighet som gäller i samtliga deltagande länder, i stället för att söka och upprätthålla nationella patent i varje enskilt land.
På sikt förväntas rättspraxis harmoniseras i Europa genom vägledande avgöranden från överinstansen inom UPC-systemet.
Även om UPC på kort tid etablerat sig som ett populärt forum, finns det trender som motiverar noggrann uppföljning. En iakttagelse är att patentprocesser inom UPC kommit att till stor del koncentreras till Tyskland. Detta är i linje med tidigare förväntningar, men koncentrationen har blivit mer uttalad än vad många initialt antog. En förklaring kan vara att Tyskland traditionellt uppfattas som ett land med patenthavarvänliga forum. De tyska regionala divisionerna förefaller samtidigt vara hårt belastade. Hur denna koncentration påverkar handläggningstiderna, mot bakgrund av målsättningen att meddela dom inom 12 månader, återstår att se. Samtidigt har de genomsnittliga kostnaderna blivit högre i UPC än i de nationella tyska patentprocesserna, som betraktas som mycket kostnadseffektiva men stundom kritiserade för att vara alltför summariska.
En annan aspekt är risken att ett patent kan förklaras ogiltigt genom en dom från UPC. I det nya systemet kan ett patent genom en enda rättegång förklaras ogiltigt i samtliga deltagande länder. För patent med mycket högt kommersiellt värde kan detta vara en faktor i valet mellan att använda det nya systemet fullt ut eller att i större utsträckning förlita sig på nationella patent. Det har noterats att vissa aktörer, särskilt inom läkemedelssektorn, i viss mån valt att hittills inte fullt ut använda det nya systemet.
Det bör noteras att länder som Storbritannien, Spanien och Polen står utanför systemet. Detta innebär att systemets geografiska räckvidd är mer begränsad än vad som ursprungligen avsågs.
Parallellt med UPC kommer Patent Mediation and Arbitration Centre (PMAC) etableras som ett forum för medling och skiljeförfarande i patenttvister. PMAC är en egen enhet inom UPC-systemet. Verksamheten hos PMAC beräknas vara i gång i juli 2026. Många företag har sannolikt inte närmare analyserat möjligheten att genom medling eller skiljeförfarande lösa patenttvister inom denna ram.
En stor fördel är möjligheten att skräddarsy förfarandet. Parterna kan välja medlare eller skiljedomare med särskild kompetens för den aktuella tvisten. För globala patenttvister kan PMAC erbjuda en bredare jurisdiktion än domstolen och därigenom skapa förutsättningar för att hantera en större del av tvisten inom ett och samma förfarande. Det öppnar även möjligheter att inkludera tvister avseende rättigheter i de europeiska länder som står utanför UPC. PMAC erbjuder därför ett attraktivt alternativ när det gäller patentprocesser i och utanför UPC-området.
Processreglerna syftar till en effektiv handläggning och möjliggör såväl digitala som hybrida förhandlingar. Processreglerna innefattar flera möjliga vägar att välja mellan för parterna för att komma fram till en slutlig lösning av tvisten. Det finns en möjlighet för parterna att växla mellan medling och skiljeförfarande och vice versa. I brådskande fall finns särskilda spår som parterna kan välja. Ett annat intressant exempel är möjligheten att hänskjuta en teknisk eller juridisk fråga, som är central för tvisten, till en särskilt utsedd expert (expert determination). SEP/FRAND-tvister avser s.k. standardessentiella patent och licensfrågor. Det är patent som avser en teknik som är föremål för en standard, ofta inom området för mobil kommunikation. Tvister kring denna typ av patent är mycket komplexa och kräver inte enbart kunskaper inom patent utan även kunskaper kring allt det som rör licensfrågor inom specifika branscher och ekonomiska överväganden.
Domstolarna har hanterat dessa frågor olika, inte minst då många tvister är av global karaktär. EU-kommissionen har försökt att skapa ett system i EU för dessa tvister men misslyckats. PMAC blir därför ett särskilt intressant forum då processreglerna innehåller särskilda regler för SEP/FRAND-tvister. Förhoppningarna är höga när det gäller kvaliteten att med högt förtroende hantera denna flora av olika tvister, inte minst då listan över medlare och skiljedomare omfattar personer från flera länder, även utanför UPC-området, med olika kompetens och erfarenhet. Det kan nämnas att avgiftsstrukturen innehåller särskilda bestämmelser för små och medelstora företag, vilket inger förhoppningar om att även företag med mindre ekonomiska resurser kan få sin sak hanterad i PMAC.
Tidsaspekten kan i vissa fall vara avgörande. Medling är avsedd att genomföras inom tre månader. Skiljeförfarandet kan utformas som snabbprocess eller ordinarie förfarande, men framstår i normalfallet som snabbare än en domstolsprocess.
Det nya europeiska patentsystemet innebär sammantaget en kombination av centralisering och processuell flexibilitet. För företag med verksamhet i flera europeiska länder aktualiseras därmed frågor om hur patentportföljen ska struktureras och hur tvister ska hanteras inom ramen för ett mer integrerat system.
Utvecklingen befinner sig fortsatt i ett formativt skede. Praxis, val av forum och användningen av PMAC kommer att påverka hur balansen mellan domstolsprövning och alternativ tvistlösning utvecklas över tid.
Senior Advisor, Advokat
