Europeiska kommissionen presenterade den 20 november 2025 ett förslag till revidering av förordningen (EU) 2019/2088 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn. Förslaget, informellt benämnt SFDR 2.0, syftar till att förenkla och effektivisera det nuvarande regelverket, stärka investerarskyddet mot greenwashing och etablera ett formellt kategoriseringssystem för finansiella produkter med ESG-egenskaper. Initiativet ingår i kommissionens bredare förenklingsagenda och ansluter till såväl den europeiska gröna given som strategin för europeisk försvarsindustri och strategin för finansiell kompetens inom EU.
Den 5 maj 2026 publicerade Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor (ECON) sitt utkast till betänkande med ytterligare justeringsförslag till SFDR 2.0. Utkastet ska först antas av ECON och därefter läggas fram för Europaparlamentet för omröstning. Trepartsförhandlingar mellan parlamentet, rådet och kommissionen väntas sedan inledas under hösten 2026. Förslaget kan därmed fortfarande komma att ändras väsentligt, men det finns goda skäl att anta att den övergripande strukturen kommer bestå, vilket medför att aktörer redan nu kan börja förbereda sig på det nya regelverket.
Det mest centrala i förslaget är att det nuvarande systemet med produkter som rapporterar enligt artikel 8 eller artikel 9 ersätts av ett formellt kategoriseringssystem med särskilda kriterier för s.k. "hållbarhetsrelaterade finansiella produkter" dvs. produkter som faller inom någon av tre föreslagna hållbarhetskategorier. Kategorierna utgörs av:
För samtliga kategorier gäller en gemensam minimiinvesteringströskel om 70 procent, innebärande att minst denna andel av produktens investeringar ska vara i linje med dess hållbarhetsrelaterade påståenden. Därtill uppställs uteslutningskriterier för samtliga kategorier som till stor del grundas på exkluderingar listade i den delegerade förordningen (EU) 2020/1818 jämte produktspecifika exkluderingar av exempelvis investeringar i stenkol och brunkol.
I övrigt skiljer sig kategorierna åt bland annat i följande avseenden:
Vidare gäller uteslutningskriterier för samtliga kategorier som till stor del bygger på exkluderingar listade i den delegerade förordningen (EU) 2020/1818 jämte specifika exkluderingar baserat på produktkategori. Hållbara produkter har de mest omfattande exkluderingskraven.
Tillämpningsområdet för SFDR 2.0 föreslås bli smalare. Finansiella rådgivare dvs. försäkringsförmedlare och investeringsrådgivare undantas helt eftersom de inte tillverkar eller förvaltar finansiella produkter. Även värdepappersföretag och kreditinstitut som tillhandahåller diskretionär portföljförvaltning föreslås att undantas där diskretionära portföljförvaltningsmandat också tas bort som finansiell produkt. Samtidigt föreslås PRIIP-produkter läggas till som finansiell produkt och tillverkare av PRIIP-produkter som finansmarknadsaktörer. Upplysningskraven om negativa konsekvenser på enhetsnivå (PAI) (artikel 4) och bestämmelsen om integrering av hållbarhetsrisker i ersättningspolicyn (artikel 5) tas helt bort, liksom definitionen av hållbar investering (artikel 2.17) och DNSH-principen (artikel 2a). Därtill ska PAI på produktnivå beaktas i den mån de är relevanta. ECON föreslår dock att det ska vara obligatoriskt att beakta vissa PAI för hållbarhetsrelaterade finansiella produkter.
Ett välkommet förslag är att det föreslås ett undantag för befintliga produkter av sluten typ (closed end) som skapats och distribuerats före tillämpningsdatumet av SFDR 2.0. Sådana produkter ska inte behöva anpassas till den reviderade förordningen.
Övergången från artikel 8 och artikel 9 till det formella kategoriseringssystemet aktualiserar gränsdragningsfrågor på produktnivå. Produkter som idag rapporterar enligt artikel 8 eller artikel 9 behöver kartläggas mot kategorierna Hållbar produkt, Omställningsprodukt respektive ESG-basic, vilket förutsätter en genomlysning av investeringsstrategier, uteslutningskriterier och datakällor. Marknadsföringsmaterial och produktnamn behöver också anpassas till de nya reglerna, eftersom hållbarhetsrelaterade påståenden i produktnamn endast föreslås tillåtas för hållbarhetsrelaterade finansiella produkter. För produkter som inte ryms inom någon kategori har ECON även föreslagit ett uttryckligt krav på en tydlig disclaimer i produktinformationen om att produkten inte uppfyller EU-standarder för hållbara finansiella produkter och skydd mot greenwashing.
Den föreslagna minimiinvesteringströskeln om 70 procent tillsammans med safe harbour-mekanismerna innebär uttryckliga krav på att produkternas investeringar uppfyller villkoren i de aktuella kategorierna. Nya regler om data och uppskattningar (estimates) formaliserar också kraven på hur finansmarknadsaktörer dokumenterar sina datakällor och användningen av estimat. Förenklade produktupplysningar med mindre omfattande mallar minskar samtidigt utrymmet för långa utbroderingar av hållbarhetsstrategin. Det i sig medför att den underliggande analysen och de bakomliggande bedömningarna av hållbarhet blir än viktigare.
Eftersom det föreslås att den delegerade förordningen (EU) 2022/1288 upphävs från och med tillämpningsdatumet av SFDR 2.0 och ersätts av en ny förordning, kommer betydande mallarbete behöva göras parallellt med att den slutliga texten förhandlas. Att lagförslaget kan ändras under den fortsatta processen talar för att förberedelsearbetet just nu bör inriktas på bedömning av kategoritillhörighet för befintliga produkter, datastrategi, exkluderingsuniversum samt produktnamnssättning snarare än på detaljutformningen av enskilda upplysningar. För berörda aktörer rekommenderas att redan nu genomföra en initial gap-analys för att identifiera hur befintliga produkter förhåller sig till de föreslagna kategorierna, och att noggrant följa lagstiftningsförfarandet i Europaparlamentet och rådet.
SFDR 2.0 är i grunden en förenkling av SFDR. Samtidigt medför revideringen att aktörerna själva behöver säkerställa korrekt klassificering av sina produkter baserat på underliggande investeringar, och de får också ett mer formaliserat ansvar för sin datahantering. Därtill blir det avgörande vilken kategori en produkt faller inom när det kommer till vad som externt får kommuniceras som hållbart eftersom särskilda restriktioner gäller för de produkter som inte ryms inom någon kategori. Den fortsatta lagstiftningsprocessen kommer att avgöra detaljerna i SFDR 2.0 och vi följer noggrant utvecklingen på området.
